Restaurangbranschen har fortsatta ekonomiska problem
bl.a. på grund av de negativa konsekvenserna som följd av
beslutet att beskatta och avgiftsbelägga kostförmåner för
anställda.
Från 1990 till 1992 har det antal personer som utnyttjar
personalrestauranger minskat med 23 procent. Antalet
personer som äter på öppna restauranger har minskat med
13 procent. Samtidigt har det antal som äter mat hemifrån
ökat med 23 procent.
Omsatt i absoluta tal innebär förändringarna att ungefär
300.000 förvärvsarbetande har slutat att äta lunch i
personalmatsal eller på restaurang. Det gör en
sammantagen nedgång i antal gäster med ca 20 procent.
Antalet personer som erhåller kuponger som
kostförmån har under perioden 1990--92 minskat från
800.000 till ca 200.000.
Offentliganställda och låginkomsttagare samt anställda i
småföretag har i större utsträckning än övriga slutat att äta
i personalmatsalar och restauranger. Detta har givetvis lett
till stora förändringar i svenskarnas kostvanor. Många av
dessa äter mindre näringsrik kost under arbetsdagen och det
påverkar hälsan, prestationsförmågan och trivseln på
arbetsplatserna.
Följande kalkyl kan göras avseende de statsfinansiella
effekterna av avskaffade sociala avgifter för
måltidsförmåner:Inkomstbortfallet har av riksdagens
skatteutskott för 1991 uppskattats till 1,2 Mdr kr. Eftersom
det skett en markant nedgång är intäkten för 1992
förmodligen betydligt lägre.Om 2/3 av de 300 000
personerna som slutade äta lunch på restaurang eller i
personalmatsal återfår sina subventioner (40 procent av 45
kr per arbetsdag) ger detta ökad inkomstskatt.
+285 Mkr
Omsättningen i branschen ökar med 1,9 Mdr kr, varav
moms
+360 Mkr
(Bolagsskatten beräknas bli neutral i sammanhanget,
genom att ökad vinst i restaurangbranchen motsvaras av
minskad vinst i de företag som ger kostförmåner.)30
procent av omsättningen i denna typ av företag och vid
marginalförsäljning är personalkostnad. Den ökade
omsättningen ger därför ökade stadsinkomster i form av
inkomstskatt och sociala avgifter.
+280 Mkr
Kostnaderna för arbetslösa minskar också i motsvarande
mån, här uppskattat till halva lönekostnaden
+140 Mkr
Total inkomst för staten 1,065 Mdr kr
Kalkylen bygger på att arbetsgivarna är beredda att
lämna ytterligare lunchförmåner om de sociala avgifterna
tas bort. Enligt undersökningar torde detta var fallet, bl.a.
på grund av dålig lönsamhet i företagens personalmatsalar.
De som slutade med kupongerna är beredda att gå tillbaks
om de sociala avgifterna slopas.
Ätandet i restauranger och personalmatsalar kan
rimligen inte minska med närmare 20 procent, vilket det de
facto gjort, utan några som helst effekter på folkhälsan,
trivseln i arbetet och nivån på produktiviteten.
Sammantaget med vad som sägs i denna motion och med
vad som tidigare sagts i ärendet finns det starka skäl för att
snabbt ta bort beskattningen av löntagarnas kostförmåner
samt de sociala avgifterna som är knutna till dessa.
Vi hoppas nu att riksdagen snarast beslutar att återgå till
den tidigare beskattningen när det gäller kostförmåner,
eftersom det uppenbarligen finns ett brett stöd för detta hos
politiker i Moderaterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet,
Socialdemokraterna och Ny demokrati. Dessutom stödde
även Kds detta krav när partiet stod utanför riksdagen, och
vi hoppas givetvis att partiet inte ändrat åsikt nu när de sitter
i regeringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen snarast upphäver beskattningen av
löntagarnas kostförmåner och därmed de sociala kostnader
som är knutna till subventioneringen av måltiderna,
2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, beslutar att
kostförmånerna skall befrias från de sociala kostnader som
är knutna till dessa.
Stockholm den 20 januari 1993
Peter Kling (nyd)
Kenneth Attefors (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm