Skattereformen som presenterades i proposition
1989/90:110 innebar att reglerna om extra avdrag vid
taxering och jämkning vid den preliminära beskattningen
på grund av existensminimum slopades.
Tidigare var reglerna utformade så att det var möjligt att
göra ett extra avdrag för existensminimum ifall inkomsten
efter skatt inte räckte till för den skattskyldiges och dennes
familjs försörjning. Giltig orsak angavs som nedsatt
arbetsförmåga, långvarig och oförvållad arbetslöshet, stor
försörjningsbörda och andra liknande förhållanden.
Skälen till att existensminimumreglerna slopades vilade
på att preliminärbeskattning och taxering ofta inte stämde
överens med varandra. Vidare angavs att
skattemyndigheterna ansågs olämpliga att bedöma
medborgarnas behov att åberopa existensminimum när de
sociala myndigheterna bättre kunde reglera
missförhållandena med hjälp av socialbidrag.
I ett fall lämnades ovannämnda regler kvar, nämligen vid
beräkningen av avdrag för kvarstående skatt i kraft av
komplement till existerande anståndsregler. En liten
skillnad kan dock noteras. Man talar inte längre om
existensminimum utan om förbehållsbelopp.
Enligt undertecknad är borttagandet av
existensminimumreglerna en olycklig utveckling. Det är
min fasta övertygelse, vilken stöds av flera rapporter av
sociologisk och statsvetenskaplig karaktär, att landets
invånare i ökad utsträckning själva önskar bestämma
utformningen av sina och övriga familjemedlemmars liv,
utan statlig, kommunal eller annan institutionell
inblandning. Det är därför logiskt att utforma samhället så
att även en person med låg skattekraft får självkänslan som
kommer från att i möjligaste mån kunna leva på sina egna
inkomster, m.a.o. är det bättre att sänka skatteuttaget än
att hänvisa till socialbidrag.
Men denna utgångspunkt är det rimligt att de före
proposition 1989/90:110 gällande reglerna för
existensminimum återinförs. Dessutom bör en generös
tolkning av begreppet ''stor försörjningsbörda'' införas så
att det är möjligt att bo kvar i ett hem av ''normal
beskaffenhet'' och att en förälder kan vara hemma och
vårda småbarn. Därmed begränsas inte bara människornas
självkänsla till att få leva på egen lön utan omfattar även
glädjen att få utforma ett eget familjeliv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
existensminimum i enlighet med vad som anförts i
motionen.
Stockholm den 25 januari 1993
Stefan Attefall (kds)