Fastighetsbeskattningen vid påbyggnad av befintliga bostadshus
Det senaste året har byggandet minskat starkt.
Efterfrågan på lokaler och nya bostäder är i dag mycket låg.
Till följd härav står nu minst 20 %
av byggnadsarbetarna utan arbete.
Det är nu önskvärt att på olika sätt uppmuntra sådan
bostadsförbättringsverksamhet som är motiverad ur
praktisk och förvaltningsekonomisk synpunkt och som
därför till stora delar kan bära sina egna kostnader.
Ett gott exempel på sådana åtgärder är de förslag som
framkommit om att förena hissinstallation och sanering av
problematiska platta tak på efterkrigstidens bebyggelse,
genom att samordna dessa åtgärder med en påbyggnad av
ytterligare en våning av lätt byggnadskonstruktion. Denna
metod har flera fördelar. Tillgängligheten kan ökas och
befintliga bostadsområden kompletteras på ett enkelt och
flexibelt sätt, samtidigt som den kan ge värdefulla tillskott
till sysselsättningen på mindre orter, om färdiga
byggnadselement kan tillverkas exempelvis av
småhustillverkare. Utbyggnader av denna typ möter i dag
dock tyvärr hinder genom att en byggnads så kallade
värdeår efter en påbyggnad flyttas fram, med väsentligt
höjd fastighetsskatt för hela byggnaden som följd. Om detta
slag av påbyggnader skall uppmuntras förefaller det i stället
lämpligt att en byggnad efter en sådan åtgärd vid taxeringen
får uppdelas i två värderingsenheter, varvid den gamla
byggnadsdelen bibehåller sitt gamla värdeår, medan
påbyggnaden betraktas som en nybyggnad och därmed
befrias från fastighetsskatt under en följd av år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av underlaget för
fastighetsbeskattning vid påbyggnad av äldre bostadshus.