Möjlighet till rabatterade förmånsvärden för vissa
tjänstebilsinnehavare, som t ex
taxiägare och andra egenföretagare som inte kan
avstå tjänstebilsrätten för sin förvärvsverksamhet, bör
finnas.
Reglerna för beskattning av tjänstebil bör utformas så
att de främjar resurshushållning och god miljö.
Användningen av kollektiva transportmöjligheter bör
stimuleras framför bilen när det är möjligt. För att främja
en sådan inriktning av trafikpolitiken måste beskattningen i
samband med tjänstebil vara skärpt. I annat fall bidrar
skattereglerna till att stimulera till ett överutnyttjande av
bilen.
Beskattningsreglerna måste utgå ifrån att tjänstebilen
används till alldeles övervägande del i tjänsten. Det får inte
vara ekonomiskt fördelaktigt att inneha tjänstebil med
avsikt att använda den som privatbil till största delen. Det
främjar inte de miljö- och trafikpolitiska målen. Därför
måste med nödvändighet förmånsvärdet för tjänstebil sättas
högt.
Dagens regler som inte tar någon hänsyn till hur lång
årlig körsträcka man använder bilen privat missgynnar
egenföretagare, som t ex
taxibilsägare, som verkligen använder bilen till
övervägande del i tjänsten och som inte har möjlighet att
välja bort tjänstebilen för sin direkta försörjning.
En taxibilsägare som använder sin bil i taxirörelse får i
dag ta upp fullt förmånsvärde som efter
skatteomläggningen höjts kraftigt. Oavsett om en
taxibilsägare har ytterligare en bil för privat bruk belastas
vederbörande med samma höga förmånsvärde. Reglerna är
också utformade så att endast en mycket liten körsträcka
privat medför att fullt förmånsvärde skall gälla.
Detta är inte rimligt och missgynnar
småföretagsamheten och egenföretagandet. Det kan också
utgöra ett hot mot den mycket viktiga samhällsfunktionen
som t ex taxiverksamheten är, inte minst i glesbygden. Det
är också ett hinder för att ytterligare justera skattereglerna
efter de miljö- och trafikpolitiska målen.
För att undvika detta och främja en miljövänlig
trafikutveckling och småföretagandet måste det öppnas en
möjlighet i skattelagstiftningen för taxeringsmyndigheterna
att medge lägre förmånsvärde för de kategorier
tjänstebilsinnehavare, som t ex
taxibilsägare och egenföretagare under förutsättning
att de klart kan verifiera användningen av bilen.
Taxeringsmyndigheterna bör i sådana fall kunna göra mer
flexibla bedömningar med utgångspunkt från ett högt
förmånsvärde men med beaktande av redovisat
utnyttjande. Regeringen bör pröva förutsättningarna för
och konsekvenserna av en förändring av
beskattningsreglerna för innehav av tjänstebil i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beskattningsreglerna för innehav
av tjänstebil.
Stockholm den 25 januari 1993
Agne Hansson (c)
Rune Thorén (c)