Idag har kommunerna ingen intäkt från det befintliga
fastighetsbeståndet inom kommunen. Ändå är kommunen
ansvarig för att det finns brandförsvar, vägar,
kommunikationer och service till alla dem som på ett eller
annat sätt nyttjar de byggnader som finns i kommunen. Här
uppstår en obalans för kommunerna, eftersom de inte kan
få nyttjandeintäkter från andra än dem som direkt nyttjar
en tjänst, trots att man är tvungen att fullt ut tillhandahålla
dessa tjänster för alla. För vissa tjänster som att
tillhandahålla vägar m.m. har man inga intäkter alls trots att
alla nyttjar dem.
Den enda intäkt som kan erhållas förutom skatteintäkter
är ersättning för de kommunala investeringar och
kommunala utgifter som måste göras i samband med
nybyggnationer. Det är dessa kostnader som normalt
regleras i exploateringsavtal. Dessa intäkter är vanligtvis av
engångskaraktär och betalas oftast i samband med
investeringen.
Undertecknade föreslår införandet av kommunala
fastighetsavgifter. Fördelen med fastighetsavgifter är att
man inte behöver ta ut så höga exploateringskostnader som
nu sker vid nybyggnation. Dessutom skulle kommunen
årligen få en intäkt för att helt eller delvis täcka drifts-,
underhållsoch investeringskostnader för brandförsvar och
den kommunala materiella infrastruktur som är kopplad till
fastigheterna och deras nyttjare.
Om man tar ut en del av de kommunala
investeringskostnaderna genom fastighetsavgifter skulle det
innebära att den totala produktionskostnaden för
nyproduktionen kunde minskas med motsvarande belopp.
En sådan förändring skulle vara stimulerande på
nyproduktionen framför allt idag när
bostadssubventionerna minskar.
För det totala driftunderhållet samt nyinvesteringar
skulle en kommunal fastighetsavgift innebära att alla som
nyttjar en byggnad inom kommunen är med och bidrar. Det
gäller företag med sina anställda likaväl som privatpersoner.
Därmed skulle kommunerna kunna ha en långsiktig
planering både för drift, periodiskt underhåll och
nyinvesteringar. Vidare skulle man kunna utveckla ett
område under en längre period med många aktörer och inte
i ett sammanhang eftersom den kommunala investeringen i
vägar, kommunikationer och service m.m. skulle kunna
vara överdimensionerad i början i förhållande till
byggnadsbeståndet. Den kommunala intäkten är idag
tyvärr alltför starkt kopplad till investeringen vilket fått till
följd att exploateringsavtal ofta tecknas med en eller flera
byggherrar/entreprenörer samtidigt med att en detaljplan
antas för hela planens byggnadsvolym, oavsett hur lång
genomförandetiden är.
Vid införande av kommunala fastighetsavgifter bör den
statliga fastighetsskatten minska i motsvarande grad eller
helt avvecklas. Regler bör också utformas inom vilka
intervall kommunal fastighetsavgift kan tas ut. Det bör
finnas en relation mellan uttagen avgift och kommunens
utgifter som fastighetsavgiften skall finansiera.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunala fastighetsavgifter.
Stockholm den 22 januari 1993
Ingrid Näslund (kds)
Stefan Attefall (kds)