Behovet av att minska bilarnas utsläpp av miljöfarliga ämnen är stort. Katalytisk avgasrening har betytt en hel del i detta avseende. Andra åtgärder som ''miljöhastighetsgränser'' har varit mindre lyckade.
En politisk målsättning är att minska miljöexponeringen från fossila bränslen genom att med ekonomiska styrmedel minska bränsleförbrukningen hos varje bil samt att uppmuntra till forskning kring alternativa bränsleslag, t.ex. elbilar eller hybridbilar.
En icke försumbar del av nybilsproduktionen går till tjänstebilar. Som exempel kan nämnas att på den svenska marknaden rör det sig om betydligt mer än halva Volvos och Saabs sammanlagda försäljning. Med det följer också att tjänstebilens förmånstagare under många år på ett högst påtagligt sätt har varit med och styrt nybilsutvecklingen.
Till tjänstebilen hör ofta ett ''frikort'' för bensin. Detta gör att denna kategori bilkonsumenter, som har ett betydande inflytande över utvecklingen, inte i tillräckligt hög grad påverkas av bensinpriset som ett styrmedel för att minska bilarnas bränsleförbrukning. Förmånsreglerna bör därför ses över och ändras så att denna kategori bilkonsumenter mera aktivt deltar i att styra utvecklingen mot mer bränslesnåla bilar.
En stor del av tjänstebilarna används också för resor mellan bostad och arbetsplats, samt för kortare resor inom tätorterna. Riktade styrmedel såsom sänkt förmånsvärde för el- och hybridbilar samt slopade parkeringsavgifter skulle vara ett effektivt sätt att påskynda utvecklingen mot bilar med alternativ bränsleförbrukning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrat förmånsvärde för tjänstebilar.
Stockholm den 22 januari 1993 Lars Svensk (kds)