Behovet av att minska bilarnas utsläpp av miljöfarliga
ämnen är stort. Katalytisk avgasrening har betytt en hel del
i detta avseende. Andra åtgärder som
''miljöhastighetsgränser'' har varit mindre lyckade.
En politisk målsättning är att minska miljöexponeringen
från fossila bränslen genom att med ekonomiska styrmedel
minska bränsleförbrukningen hos varje bil samt att
uppmuntra till forskning kring alternativa bränsleslag, t.ex.
elbilar eller hybridbilar.
En icke försumbar del av nybilsproduktionen går till
tjänstebilar. Som exempel kan nämnas att på den svenska
marknaden rör det sig om betydligt mer än halva Volvos och
Saabs sammanlagda försäljning. Med det följer också att
tjänstebilens förmånstagare under många år på ett högst
påtagligt sätt har varit med och styrt nybilsutvecklingen.
Till tjänstebilen hör ofta ett ''frikort'' för bensin. Detta
gör att denna kategori bilkonsumenter, som har ett
betydande inflytande över utvecklingen, inte i tillräckligt
hög grad påverkas av bensinpriset som ett styrmedel för att
minska bilarnas bränsleförbrukning. Förmånsreglerna bör
därför ses över och ändras så att denna kategori
bilkonsumenter mera aktivt deltar i att styra utvecklingen
mot mer bränslesnåla bilar.
En stor del av tjänstebilarna används också för resor
mellan bostad och arbetsplats, samt för kortare resor inom
tätorterna. Riktade styrmedel såsom sänkt förmånsvärde
för el- och hybridbilar samt slopade parkeringsavgifter
skulle vara ett effektivt sätt att påskynda utvecklingen mot
bilar med alternativ bränsleförbrukning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrat förmånsvärde för
tjänstebilar.