I samband med den genomgripande skattereformen 1990 beslutade riksdagen bl a att avveckla lagen (1954:40) om särskild fartygsfond. Beslutet var ett led i strävandena att eliminera särlösningar inom olika delar av den tidigare gällande skattelagstiftningen.
För särskilt de mindre och medelstora rederiernas del innebär avvecklingen av fartygsfonderna betydande likviditetsmässiga och finansiella problem i samband med försäljning och nyanskaffning av fartyg. Genom försäljning av ett fartyg uppkommer skatteskyldighet för försäljningsintäkterna samtidigt som det kan dröja upp till tre år innan ett nytt fartyg kan anskaffas som ersättning för det avyttrade fartyget.
Dessa problem skulle i viss mån kunna undanröjas genom de förslag till ändringar av skattelagstiftningen som vi föreslår i det följande. Jag vill understryka att förslagen har generell verkan och inte innebär en särlösning för rederinäringen.
Enligt punkt 13, femte stycket av anvisningarna till 23 § Kommunalskattelagen, får den s k nettometoden tillämpas i fråga om avyttring av inventarier som anskaffats före beskattningsårets ingång. Metoden innebär att försäljningsintäkten för avyttrade inventarier får användas för avskrivning på kvarvarande inventarier. Härigenom skjuts beskattningen av försäljningsvinsten upp.
Jag föreslår att denna bestämmelse får tillämpas inte bara beträffande det år då avyttringen av ett inventarium skedde utan även under de tre följande beskattningsåren. På så sätt skulle försäljningsintäkten under avyttringsåret kunna användas till avskrivningar av inventarier som anskaffas under ett av de tre följande beskattningsåren och ett skattemässigt underskott kan härvid uppstå. Med tillämpning av det av 1992 års företagsskatteutredning (SOU 1992:67) föreslagna systemet för förlustutjämning bakåt i tiden skulle ett sådant underskott neutralisera tidigare erlagd skatt på försäljningsintäkten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i skattelagstiftningen.
Stockholm den 22 januari 1993 Elving Andersson (c)