De på senare år alltmer ökade driftskostnaderna för
egen bil slår orimligt hårt mot dem som behöver bilen för
sitt levebröds skull. Den senaste bensinskattehöjningen har
ytterligare försämrat den redan tidigare svåra situationen.
Skattereformen för några år sedan innebar det första och
största dråpslaget mot glesbygdens folk och andra som
måste använda bilen i sina vardagliga bestyr. Där
begränsades bland annat det avdragsgilla beloppet för resor
till arbetet liksom den skattefria ersättningen från
arbetsgivare m fl för resor i tjänst eller uppdrag till 12 kr per
mil.
Bilen är i dag för alla som bor i landsbygd och mindre
tätorter oftast ett absolut nödvändigt fortskaffningsmedel,
då utbudet av allmänna kommunikationer inte på långa
vägar täcker behovet. Det gäller såväl arbetsresor som alla
de olika typer av resor som erfordras för ett normalt socialt
leverne.
För dem som använder bilen i arbetet har indelningen i
en skattefri del på 12 kr per mil och skattepliktig ersättning
däröver medfört att det efter hand har uppstått en flora av
ersättningsmodeller, där det ofta är fråga om inofficiella
avtal med olika skattefria kompensationer.
Med nuvarande förmånsbeskattning är också
alternativet med tjänstebil genom arbetsgivarens försorg av
ekonomiska skäl ointressant, även om företaget skulle
kunna bära investeringen.
Det råder följaktligen något av ''djungelns lag'' på
reseersättningsområdet, där ingen egentligen blir vinnare --
sannolikt inte ens samhället, trots de snålt tilltagna
beloppen. De verkligt kännbara förlusterna gör de som inte
får ersättning för sina bilresor till och från arbetet eller i
egen rörelse eller liknande verksamhet. Speciellt hårt
drabbas här, liksom i andra sammanhang, de som bor långt
från arbetsplatsen och i glesbygd. Följden har också i många
fall blivit att de höga bilresekostnaderna och de beskurna
möjligheterna till kompensation har medfört att människor
tvingats från sina arbeten.
I andra sammanhang värnar vi om rättigheten och
möjligheten för människor att kunna bo och leva där man
trivs. De som föredrar att bo utanför tätorterna skall
beredas möjlighet därtill. Regeringsförklaringen talar ju
också om att hela Sverige skall leva.
Bilen enda möjligheten
Arbetsmarknaden blir alltmer sådan, att det krävs långa
resor för att ta sig till och från arbetsplatserna.
Kollektivtrafiken är ju i endast mycket begränsad
omfattning utbyggd så att den utgör ett realistiskt alternativ
till bilen. Detta i kombination med de ökande
drivmedelskostnaderna och det begränsade bilreseavdraget
gör, att arbetstagarna åsamkas orimligt höga kostnader för
att kunna ta sig till och från arbetet.
Bilen är i praktiken den enda möjligheten för många
människor i vårt land att över huvud taget kunna åta sig ett
arbete. Detta gäller i hög utsträckning kvinnor på
landsbygden, som dessutom ofta inte har annat val än ett
deltidsarbete i närmaste tätort med långa arbetsresor.
Beloppen
De skattefria ersättningsbeloppen för bilresor i tjänsten
och för avdrag gällande resor till och från arbetet har på
senare år varit identiskt lika. Det finns enligt vår mening
uppenbara fördelar med att de bägge beloppen samordnas
även i fortsättningen.
En höjning av beloppet för skattefri ersättning liksom
för avdrag i självdeklarationen är således motiverad av såväl
arbetsmarknadsskäl som av regionala rättviseskäl. För
enkelhetens skull bör beloppet i fortsättningen årligen
justeras uppåt med hänsyn till inflation -- lämpligen
följande konsumentprisindex. Denna justering bör göras
genom Riksskatteverkets försorg, varvid beloppen bör
utjämnas med matematisk avrundning till närmaste krontal.
Regeringen har uppenbarligen principiellt samma
uppfattning som vi här ger uttryck för, att döma av den
nyligen föreslagna höjningen av beloppet från 12 till 13 kr
per mil i samband med den höjda bensinskatten. Denna
höjning är naturligtvis inte på långt när tillräcklig och ger
endast marginella förbättringar för de drabbade
människorna, men har uppenbarligen begränsats av
statsfinansiella skäl.
Den föreslagna justeringen bör kunna träda i kraft fr o
m taxeringsåret 1994. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen
och allmän inflatorisk påverkan bör beloppet för det första
året, d v s innevarande år som beskattningsår, höjas till
förslagsvis 18 kr per mil. Enligt vår uppfattning bör
övervägas en återgång till tidigare modell med en sänkning
av beloppet fr o m 1000 mil, lämpligen till 15 kr per mil.
Finansiering
Skattebortfallet av vårt förslag är inte så lätt att bedöma,
men en översiktlig beräkning visar att det rör sig om mellan
en och en halv och två miljarder kr per år. För att finansiera
reformen vill vi föreslå en höjning av gränsen för ej
avdragsgilla kostnader för intäkternas förvärv i den
allmänna självdeklarationen från 4 000 till 5 000 kr, vilket
grovt räknat skulle öka skatteintäkterna med ca 1,8--2
miljarder kr. En alternativ finansiering kan också vara ett
återinförande av de s k lyxskatterna på parfymer, smycken,
videoband och kassetter m m som avskaffades genom
skattereformen 1989 med ikraftträdande på nyåret i år.
Detta skulle enligt finansdepartementets beräkningar ge ca
1,6 miljarder kr.
Sammanfattning och förslag
Bilen som fortskaffnings- och transportmedel är i dag ett
nödvändigt ont för befolkningen i mycket stora delar av vårt
land. Det upplevs därför som orättvist ur
fördelningspolitisk synvinkel att staten höjer skatter och
pålagor samtidigt som man håller nere möjligheterna till
fullt logiska avdragsmöjligheter.
För en stor del av arbetstagarna i landet är också den
sedan några år gällande regeln om beskattning av halva
ersättningen för bilresor i tjänsten till mycket stor nackdel.
I många fall har detta redan orsakat arbetslöshet, och risken
finns i nuvarande konjunktur och arbetsmarknadsläge att
denna utveckling accelererar.
Vi är medvetna om att det finns vissa nackdelar i form
av ökat behov av kontrollinsatser i taxeringen med den
åtgärd vi föreslår. Sannolikt torde dock såväl de
samhällsekonomiska effekterna som de privatekonomiska
fördelarna för ett mycket stort antal skattskyldiga i hela vårt
land överväga. Likaså ökar rättvisan i skattesystemet, då
avdragen kommer att kunna nyttjas av dem som verkligen
har kostnader för att sköta arbetet. Den föreslagna
ändringen är också fördelningspolitiskt mera rätt och
administrativt betydligt enklare än den i andra sammanhang
föreslagna differentieringen av bensinskatten.
Vårt förslag är därför att regeringen positivt prövar
möjligheten att besluta om ändringar av gällande
bestämmelser i den riktning vi har angivit i vår motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppjustering av beloppen för
skattefri bilersättning för resor i tjänsten liksom för
bilkostnadsavdrag i självdeklarationen.
Stockholm den 22 januari 1993
Tage Påhlsson (c)
Stina Eliasson (c)