Sedan den 1 januari 1992 gäller nya taxeringsvärden på
jordbruksfastigheter. Till grund för taxeringen låg bl a
den försäljningsstatistik som fanns från 1990, dvs när
marknadspriserna låg på toppnivå.
Den generella nivån på taxeringsvärdet bestämdes till 75 %
av det beräknade försäljningsvärdet.
Under de två senaste åren har stora förändringar skett
på fastighetsmarknaden. Efterfrågan på fastigheter i
allmänhet och därmed försäljningsvärdet, har radikalt
minskat.
När det gäller värdet på jordbruksfastigheter påverkas
dessa dessutom negativt av den försämrade lönsamheten i
jordbruket och de osäkra framtidsutsikterna.
Idag när de framtagna taxeringsvärdena skall användas
och således ligga till grund för beskattningen, kan det
konstateras att de generellt sett ligger på för hög nivå. Detta
framgår bl a
av annonser i dagspressen där det begärda priset på
jordbruksfastigheter i många fall ligger under
taxeringsvärdet.
Med den utveckling som skett är det obestridligen så att
särskilt bostaden på jordbruksfastighet är åsatt ett taxerat
värde som ligger alldeles för högt, och som därför
skattemässigt är omotiverat belastande för den enskilde.
Tillgängliga uppgifter visar att bostadskostnaden för
jordbruksfastighet ligger skyhögt över motsvarande för
villa.
Enligt vår uppfattning är det därför nödvändigt att
snarast företa en justering av taxeringsvärdena. Det kan
enklast ske på det sätt som skedde för ett tiotal år sedan och
där nivån, generell sett, sänktes med en viss procentandel.
I stället för ett taxeringsvärde som motsvarar 75 %
av försäljningsvärdet bör det således sänkas till en
nivå som kan anses rimlig. Det bör enligt vår mening röra
sig om 20 -- 25 procentenheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att gällande taxeringsvärden på
jordbruksfastighet bör justeras nedåt till en realistisk nivå.
Stockholm den 20 januari 1993
Rosa Östh (c)
Stina Eliasson (c)