Personalvårdsförmåner är under vissa förutsättningar
skattefria. Så kan t.ex. vara fallet om förmånen utgår på
grund av sedvänja inom den verksamhet det är fråga om och
samtidigt är av mindre värde. Sedan länge har sedvanliga
rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i
arbetsgivarens ordinarie utbud hänförts till denna kategori.
Enligt en kompletterande bestämmelse gäller att rabatter
som byts mot kontanter är skattepliktiga.
Inom stora delar av detaljhandeln har utvecklingen gått
dithän att de anställdas rabatt inte längre dras av direkt vid
inköpet. Istället registreras rabatten och utbetalas vid ett
senare tillfälle, t.ex. halvårsvis i efterskott.
Denna nya rutin som möjliggjorts av den alltmer
datoriserade kassahanteringen har, enligt vad som uppgetts
från handelns sida, många fördelar. Bl.a. ger den möjlighet
att kontrollera storleken av varje anställds årsinköp, något
som ligger i linje med de grundkrav som i lagstiftningen
ställs upp för att denna form av förmån skall vara skattefri.
Från skattemyndigheternas sida har man ansett att
denna hopsamling av rabatter och utbetalning i efterhand
kommer i konflikt med bestämmelsen om att förmåner inte
får bytas ut mot kontanter. Sålunda har Riksskatteverket i
s.k. rekommendationer uttalat att denna teknik för att
tillföra de anställda rabatter medför skatteplikt.
Givetvis har bestämmelsen om att rabatter, för att vara
skattefria, inte skall kunna bytas ut mot kontanter
tillkommit för att reglera en helt annan situation än den
ovan beskrivna. Den utredning som ligger till grund för
propositionen har exemplifierat med att den anställde, i
stället för att dricka det kaffe han erbjuds, väljer
motsvarande värde i kontanter. Utredningen konstaterar
att förhållandena vid hopsamlade rabatter inte är
jämförbara med detta fall, eftersom ett avstående från att
handla rabatterade varor inte berättigar till
rabattutbetalning. Slutsatsen från utredningens sida är att
RSVs rekommendationer ''kan synas något snävt
utformade''.
Vi delar den uppfattning som utredningen och
sedermera även flera remissinstanser gett uttryck för. Det
kan inte vara rimligt att ny teknik för att betala ut i och för
sig skattefria rabatter plötsligt skall medföra att de blir
skattepliktiga. Vi vill samtidigt betona att vi med detta
synsätt inte uttalat oss i den övergripande frågan om
rabatter överhuvud taget skall vara skattefria eller inte.
Rent tekniskt tycks det stöta på problem att i lagtexten
föra in en bestämmelse som direkt tar sikte på förevarande
situation. Riksdagen bör därför som sin mening ge
regeringen till känna att ifrågavarande rekommendationer
från Riksskatteverket ändras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om personalförmåner i form av
sedvanliga rabatter.
Stockholm den 21 januari 1993
Inga-Britt Johansson (s)
Ulla Pettersson (s)
Britta Sundin (s)
Marianne Carlström (s)
Roland Sundgren (s)