Varje dag redovisar massmedia nya och allt dystrare siffror om arbetslöshet. Vi ser dem i staplar och diagram och registrerar dem som statistiska uppgifter.
Bakom denna opersonliga statistik finns enskilda människor som måste ha kraft att leva vidare.
Det talas allt mer om att samhället närmar sig depression och vi har våra rutiner för att mäta när ett sådant tillstånd inträder. Vad vi, som politiskt ansvariga, måste ta till oss är den enskildes depression.
Hundratusentals människor -- ja, upp mot en halv miljon -- är i uppenbar fara att råka ut för psykisk och fysisk ohälsa, sämre ekonomi och förlorat självförtroende.
Det är en omfattande farsot som håller på att sprida sig bland våra medmänniskor och där regeringens budgetförslag om karensdagar och minskad ersättning vid arbetslöshet av många upplevs som avklädning innan sjukdomen slår till.
Ordet solidaritet, som skulle ge många ny livskraft, saknas helt i den informationsmängd som dagligen öses över oss.
Det som behövs är arbeten och pengar.
Inom såväl den gemensamma som den privata sektorn finns det meningsfulla arbetsuppgifter för alla, det har vi socialdemokrater redovisat vid flera tillfällen.
Alla säger att det är pengar som saknas. Jag vill påstå att det i första hand saknas solidaritet med de människor vi gjort arbetslösa.
Vi, som har politiskt ansvar, måste nu i vårt hjärta och med hjälp av vår hjärna visa att vi kan handla solidariskt och konkret. De vackra ordens tid är förbi, de hjälper ingen som har det svårt.
Därför anser jag att en solidaritetsavgift bör läggas av alla som har en inkomst på 30 000 kr och däröver per månad. Dessutom bör en värnskatt mot arbetslöshet tas ut av alla som har arbete.
Om vi inte genom konkreta och omedelbara handlingar visar denna solidaritet anser jag att demokratin är i fara, människorna kan inte längre lita på vårt politiska system. Spelet med grundläggande värden i vårt samhälle är med andra ord mycket högt nu.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en solidaritetsavgift och en värnskatt.
Stockholm den 18 januari 1993 Jan Fransson (s)