En kombination av internationell lågkonjunktur och
borgerlig misskötsel av ekonomi och näringsliv har lett
landet till randen av depression. Genom att tvärstoppa
byggbranschen har man minskat den ekonomiska
aktiviteten, skapat en tidigare okänd arbetslöshet i
byggbranschen och slagit ut stora delar av
byggmaterialindustrin och därigenom ytterligare ökat
arbetslösheten. En närmast barnslig övertro på
marknadskrafterna har också lett fram till en helt och hållet
passiv näringspolitik.
Regeringens sätt att möta krisen innebär stora
umbäranden för de grupper i samhället som redan tidigare
har levt under knapphetens bleka stjärna. Det är en orimlig
linje som måste överges. Det är inte lågavlönade,
pensionärer eller folk i vanliga arbetaryrken som levt över
landets tillgångar, det är banksystemet, spekulanterna och
vi politiker som står för den bravaden.
Det är orimligt att tänka sig att bringa ordning i statens
finanser genom besparingar. Det är nödvändigt att staten
ökar sina inkomster. Detta måste ske på ett sådant sätt att
de som har goda inkomster betalar en värnskatt. Med den
metoden är det ingen som far illa av ansträngningarna att
rätta till den svenska ekonomin.
Det är en självklarhet att i sammanhanget bör
beskattningen av kapitalinkomster, förmögenhetsskatt och
företagsbeskattning skärpas på ett påtagligt sätt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattebördans fördelning, t.ex.
genom att införa en värnskatt på högre inkomster.
Stockholm den 13 januari 1993
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Iréne Vestlund (s)
Leo Persson (s)
Odd Engström (s)