med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada

Propositionens förslag att förändra
arbetsskadebegreppet får enligt vår mening långtgående
konsekvenser för den enskilde, hela yrkesgrupper samt för
kvinnorna.

Arbetsmiljökommissionens kartläggningsgrupp
konstaterade att städyrket är ett av de mest utsatta bl.a. vad
gäller sjukfrånvaro, förtidspension och hudsjukdom. När
det gäller fastighetsskötare är dessa överrepresenterade
bl.a. allmänt avseende rörelseorganens sjukdomar.

Arbetsskadeförsäkringsutredningen har gjort en
bedömning att ospecifika besvär i form av rygg- och
ledbesvär -- ofta försämringstillstånd -- kan komma att
avslås i ganska hög grad. Troligen kommer cirka hälften av
de skador som i dag godkänns att avslås. När det gäller icke-
allergiska eksem kommer cirka 25 % 
att avslås och när det gäller icke-allergiska
luftrörsbesvär kommer cirka hälften att avslås. De stora
problemen bland ovan nämnda yrkesgrupper är just rygg-
och ledbesvär samt olika typer av hudbesvär, vilket innebär
att den föreslagna förändringen kommer att slå hårt mot
dessa grupper.

Om man inför en strängare bevisregel där det inte längre
skall anses föreligga ett förmodat samband innebär detta att
beslutsfattaren skall utgå från att samband inte föreligger.
Denna strängare bevisregel föreslås gälla sjukdomar där
den medicinska kunskapen för närvarande är ofullständig
och där läkares uppfattningar ofta går isär. Under regeln
faller också sjukdomar där det är vanligt att konkurrerande
eller bidragande skadeorsaker finns utanför arbetet.

Sjukdomar i ryggrad, leder och muskler samt psykiska
och psykosomatiska sjukdomar bl.a. kommer osökt att
omfattas av regeln.

Utredaren har pekat på att förekomsten av sådana
eventuellt konkurrerande skadeorsaker måste betydligt
mer än nu belysas i försäkringskassans utredning. De ordval
som utredaren använt ger vid handen att en svag
privatekonomi kommer att betraktas som en
''konkurrerande skadeorsak''. Detta innebär i klartext att
låglönegrupper kommer att drabbas dubbelt.

Sammantaget kan sägas att effekten, om föreslagna
förändringar genomförs, blir att det så kallade ohälsotalet
kommer att gå ned samtidigt som den faktiska ohälsan
kommer att öka. Det är främst lågavlönade och därmed i
hög grad kvinnor som kommer att få betala priset för det
nya arbetsskadebegreppet. Dessutom kommer delar av det
förebyggande arbetsmiljöarbetet att riskera att avstanna
eftersom ett antal skadeorsaker inte kommer att relatera till
arbetet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1992/93:30.

Stockholm den 17 november 1992

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Iréne Vestlund (s)