Den nuvarande invandringspolitiken utgår ifrån att
arbetskraftsinvandring från utomnordiska länder ej behövs.
Dock accepteras vissa undantag, då tillfälliga arbetstillstånd
beviljas för vissa speciella yrkesgrupper. Dessa finns
förtecknade i föreskrifter från Statens invandrarverk.
Tillfälliga arbetstillstånd är tidsbegränsade och avser
arbete hos namngiven arbetsgivare. Bostadsförhållandena
skall vara ordnade. Arbetstagaren har rätt att ta med sig
make/maka och barn. Arbetstillståndet får inte ges för
längre tid än två år.
Under senare delen av 1980-talet har även ''vanliga''
yrkesarbetare erhållit tidsbegränsade uppehålls- och
arbetstillstånd. De arbetar sedan inte sällan sida vid sida
med landsmän, som kom till Sverige på 1960- och 70-talen,
när vi fortfarande hade fri arbetskraftsinvandring. Dessa
fick stanna i landet.
Situationen har nu blivit ohållbar för 80-talets
arbetskraftsinvandrare, när deras uppehålls- och
arbetstillstånd upphör med utvisning från Sverige som
resultat. Barnen rycks ur skolan och familjer tvingas
återvända mot sin vilja, ibland till hemländer, där
omfattande oroligheter hör till vardagen. Vi har plötsligt
fått ett gästarbetarsystem.
Ännu svårare att förstå blir denna utveckling, när t ex
idrottsmän kan få sina uppehålls- och arbetstillstånd
förlängda så länge de har ett arbete eller ett kontrakt.
Det är angeläget, att arbetskraftsinvandrare kan få
stanna i Sverige om de så önskar. Ett alternativ vore att
tidsbegränsade arbetstillstånd skulle kunna ges betydligt
längre tid än två år. Ett annat att permanent
uppehållstillstånd kunde ges efter viss tid. Kanske kan
alternativen kombineras. Sociala och humanitära skäl talar
för förändringar. Några större problem borde det inte vara,
eftersom denna typ av arbetskraftsinvandring har ringa
omfattning.
Regeringen bör se över reglerna för
arbetskraftsinvandringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna för
arbetskraftsinvandringen.
Stockholm den 26 januari 1993
Berndt Ekholm (s)
Lahja Exner (s)
Arne Kjörnsberg (s)