Vänsterpartiet anser att försvaret av en generös
flyktingpolitik nu är viktigare än någonsin. Samtidigt
understryks kraftigt vikten av att intensifiera arbetet med
att undanröja orsakerna till flykt, särskilt vapenexporten
där det finns fog för svensk självkritik.
I motionen framförs kritik mot EG/EU:s allt större
slutenhet mot flyktingar och andra skyddsbehövande som
senast manifesterades vid toppmötet i Edinburgh.
Vänsterpartiet kräver att regeringen inom ESK och
Europarådet verkar för att Genèvekonventionen
kompletteras och att en alleuropeisk överenskommelse
träffas för att hjälpa de nya stora flyktingskarorna i Europa.
Det framhålls också att Sverige i de kommande
medlemskapsförhandlingarna inte får göra avkall på landets
möjligheter att även som medlem kunna bedriva en human
och solidarisk flyktingpolitik.
I motionen krävs också en kraftig bantning av Statens
invandrarverk, att asylprövningen förs över till
domstolsliknande asylprövningsnämnder och överförande
av flyktingmottagandet till kommunerna.
I övrigt innehåller motionen ett antal krav för att
förbättra rättssäkerheten i asylprövningen och göra
flyktingmottagandet mänskligare.
Vänsterpartiet anser att vi i Sverige i förhållande till vår
levnadsstandard, vår inkomst per capita, våra demokratiska
traditioner och arbetarrörelsens grundläggande värderingar
om internationell solidaritet skall ha en generös
flyktingpolitik. Vi anser att detta nu är viktigare än
någonsin.
I samband med förverkligandet av en generös och
human flyktingpolitik sätts grundläggande värderingar, som
humanism, medmänsklighet och alla människors lika värde,
på prov.
Att det i dag finns ca 15--20 miljoner människor på flykt
utanför sina hemländer och nästan lika många i
flyktingläger inom länder, är ett världsproblem. Arbetet
med att undanröja flyktens orsaker borde därför
högprioriteras både internationellt och nationellt.
Insatser för att förebygga uppkomsten av
flyktingströmmar
I regeringens skrivelse om flykting- och
invandrarpolitiken understryks behovet av att angripa
grundorsakerna till flykt. Regeringen påpekar att det finns
en nära koppling till demokrati, respekt för mänskliga
rättigheter, fredliga lösningar på konflikter och den
ekonomiska och sociala utvecklingen i de berörda länderna.
Det är bra att biståndet ges en ökad inriktning och
utformning i syfte att främja demokrati och mänskliga
rättigheter. Däremot anser vi naturligtvis inte att det är bra
att biståndet skärs ned, det rimmar illa med regeringens
deklarerade insikt om grundorsakerna till
flyktingströmmarna.
Krig och väpnade konflikter är huvudorsak till flykt. Det
mest slående sambandet vid betraktande av världens
flyktingsituation är den mellan vapenexport och flyktingar.
Ett stort ansvar vilar på det internationella samfundet och
enskilda länder att begränsa vapenhandeln. Här finns dock
fog även för svensk självkritik.
Den svenska sektionen av Amnesty International har
påpekat att svensk export av vapen och ammunition för
militärt bruk nära nog femdubblades under åren 1983--
1989. De länder som Sverige exporterade mest vapen till
1987--1989 var kända av Amnesty International för
övergrepp mot grundläggande mänskliga rättigheter.
Vänsterpartiet anser att den enda försvarbara linjen när
det gäller svensk vapenexport är en successiv och snabb
avveckling.
Länder med brist på demokrati och mänskliga
rättigheter, som innebär förföljelse av religiöst och politiskt
oliktänkande och förtryck av etniska minoriteter,
medverkar också till stora flyktingströmmar.
Vänsterpartiet anser att förutom ett mycket aktivt
arbete i internationella fora för att påverka dessa länders
demokratiutveckling, bör aspekten på mänskliga
rättigheter även spela en aktiv roll i svensk handelspolitik.
Brister i den ekonomiska och sociala utvecklingen kan
ge upphov till migrationsströmmar. Orsakerna till denna
utveckling är komplicerade och mångfasetterade. Men utan
tvekan spelar det ojämna handelsutbytet och u-ländernas
skuldkris en viktig roll. Bl a för att förebygga
migrationsströmmar bör Sverige verka för ett omedelbart
skuldbetalningsmoratorium följt av en avskrivning av u-
ländernas skulder.
Europa och flyktingpolitik
I Europa är återigen miljoner människor på flykt undan
krig, politisk förföljelse och etniska utrensningar. Denna
tragiska verklighet medför nu som på 30-talet att allt fler
länder inför en restriktivare flyktingpolitik. Utrymmet för
humanitet och solidaritet krymper.
EG:s samarbete på det flykting- och invandrarpolitiska
området, som det senast manifesterades vid Europeiska
Rådets möte i Edinburgh, inger farhågor om en hållning av
en allt större slutenhet mot flyktingar och andra
skyddsbehövande. Europeiska Rådet föreslår att
direktavvisningar av asylsökande skall ske i en större
omfattning än som nu sker.
Bl.a. sägs att om man anser att det finns möjlighet för
den asylsökande att få skydd i en annan del i det egna
landet, skall det vara skäl för direktavvisning. Det är
alarmerande att en så komplicerad fråga anses kunna
avgöras summariskt direkt vid gränsen. Oroande är även att
man är beredd att inleda ett samarbete mellan stater om att
upprätta gemensamma listor över s.k. säkra länder i vilka
man anser att ingen risk för förföljelse föreligger.
Genom ett sådant förfaringssätt är risken uppenbar att
man också avlägsnar sig från den grundläggande regeln om
individuell prövning. Schengen- och
yttergränskonventionens bestämmelser om visumtvång och
sanktioner mot transportbolag leder till att de som behöver
fly hindras från att lämna sina hemländer. De nödställdas
livlinor skärs av.
Om man inte lyckas utarbeta ett alleuropeiskt
godtagbart flyktingsamarbete där EG ingår, bör regeringen
i förhandlingar om ett svenskt medlemskap i EG/EU inte
göra avkall på Sveriges möjligheter att även som medlem
kunna bedriva en human och solidarisk flyktingpolitik.
Vänsterpartiet anser att Sverige i lämpligt forum, ESK
eller Europarådet, bör verka för:att vi i Europa, liksom
är fallet i andra världsdelar, utarbetar en kompletterande
konvention till Genèvekonventionen,att en alleuropeisk
överenskommelse utarbetas som gör det möjligt att snabbt
och på ett bra sätt hjälpa stora flyktingskaror.
Överenskommelsen bör innehålla regler om
upprättande av flyktingläger, fördelning av kostnaderna,
återflyttning eller om detta inte är möjligt hur flyktingarna
skall fördelas mellan länder.
Även andra orsaker kan innebära att stora
människomassor snabbt måste förflyttas, exempelvis ett
haveri i ett kärnkraftverk.
Svensk flyktingpolitik
Beroende på den verklighet vi nu bevittnar med
sönderfall i stora delar av Europa där hänsynslösa politiker
piskar fram en nationalistisk renässans, drivs åter miljontals
människor på flykt. Även till vårt land har det under det
senaste året kommit lika många flyktingar som det gjorde
efter andra världskriget.
Man kan och man ska debattera flyktingpolitikens olika
problem i syfte att förbättra både lagar, rättssäkerhet,
mottagning och avvisning m.m. Men man får aldrig beskriva
människor som problem, de har problem men får inte
betraktas som problem.
Statens invandrarverk
Trots högt ställda ambitioner har flyktingmottagandet
och invandrarpolitiken i väsentliga avseenden fungerat
dåligt.
Statens invandrarverk har utvecklats till en illa
fungerande byråkratisk koloss. Flyktingmottagandet har
omgärdats med ett övermått av regler och förordningar. De
asylsökande har isolerats från samhället genom att placeras
i förläggningar i en passiviserande och nedbrytande
sysslolöshet. Nu har en del idéer presenterats om hur dessa
mönster skall kunna brytas i utredningar som blivit klara
under de senaste två åren. Och en ny större utredning skall
påbörjas inom kort.
Vänsterpartiets uppfattning är att Invandrarverket bör
bli föremål för en kraftig nedbantning. Asylprövningen bör
föras över till fristående asylprövningsnämnder. Ansvaret
för olika invandrarpolitiska sakfrågor bör helt föras över till
det departement frågan hör under.
Mottagandet av asylsökande bör flyttas över till
kommunerna. De kommuner som tar emot de nya
invandrarna har också byggt upp en fungerande
organisation och skulle därför även kunna ta emot
asylsökande under utredningstiden. Det har varit och är
förödande för flyktingmottagningen att beslut om
inrättande av förläggningar har skett genom avtal mellan
Invandrarverket och fastighetsägare. Fördelarna med att
kommunerna tar över ansvaret för flyktingmottagandet är:
att besluten kommer närmare kommunens
invånare,
att insynen i verksamheten blir bättre,
att medverkan av ortens frivilligorganisationer
kan stärkas,
att tillfälliga arbetsmöjligheter eller meningsfulla
sysselsättningar lättare kan organiseras och att
en vi-känsla kring flyktingmottagningen kan
skapas.
Vi är dessutom övertygade om att det innebär
rationaliseringsvinster beträffande
administrationskostnaderna och att även
verksamhetskostnaderna blir lägre. Kommunerna erhåller
idag ersättning för kostnader för flyktingmottagandet och
ersättningen för mottagandet av asylsökande kan skötas av
samma administration. Även förläggningsverksamheten
blir billigare i kommunal regi än vad Invandrarverkets
upphandling av förläggningskapacitet varit.
Avvisning med omedelbar verkställighet
Av Invandrarverkets statistik framgår att närmare 40
procent av dem som söker asyl blir föremål för beslut om
avvisning med omedelbar verkställighet. Det är en
uppseendeväckande stor andel och förhållandet väcker oro
med tanke på att detta förfarande saknar flera viktiga
rättssäkerhetsgarantier. Det bör bli en av uppgifterna för
den kommande utredningen att granska praxis på detta
område.
Muntlig handläggning
Invandrarverket har som en följd av övertagandet av
ansvaret för asylutredningar från polisen 1 juli 1992 i ökad
utsträckning börjat tillämpa utlänningslagens bestämmelser
i 11 kap
1
§ om muntlig handläggning.
Tillämpningen inskränker sig dock till det första
utredningstillfället. Den asylsökande som på ett senare
stadium begär muntlig handläggning får nästan alltid avslag
på sin begäran. Det är därför nödvändigt att rätten till
muntlig förhandling hos Invandrarverket och
utlänningsnämnden görs ovillkorlig.
Asylnämnder
Invandrarverkets handläggning av tillståndsfrågor i
asylärenden har under många år utsatts för en mycket hård
kritik. Handläggningen har varit undermålig och
rättssäkerheten har eftersatts på ett helt oacceptabelt sätt.
JO har ifrågasatt om inte Invandrarverket i sin tillämpning
av utlänningslagen har brutit mot 1 kap. 1 § 3 stycket
regeringsformen som lyder: ''Den offentliga makten utövas
under lagarna.''
Bristerna i asylhanteringen har kunnat utnyttjas av
flyktingfientliga organisationer och partier för att
ifrågasätta asylrätten.
Vänsterpartiet föreslår att fortsättningsvis endast klara
fall och rutinärenden skall prövas av Invandrarverket.
Asylnämnder bör inrättas i de fyra regionerna som första
instans. Asylnämnderna bör fungera under
domstolsliknande former med muntlig förhandling och
större öppenhet. En sådan ordning bör då även leda till att
färre ärenden överklagas.
Praxis i asylbedömningen
Invandrarverket har hittills inte uppdaterat den
redovisning av praxis i asylärendebedömningen som
publicerades våren 1991, sju år efter det att riksdagen
beslutade därom. Vid förfrågan har man från verket
uppgivit att arbetet med praxisredovisningen lagts ned på
grund av att den tjänsteman som ansvarade för detta fått
andra arbetsuppgifter. Denna förklaring kan inte godtas.
Det är oerhört viktigt för den demokratiska insynen att
praxis finns tillgänglig för oss politiker som har yttersta
ansvaret för rättssäkerheten, men även viktigt att press och
allmänheten har möjlighet till insyn.
En praxisredovisning bör finnas från alla nivåer av
asylbesluten från första instans, från
överklagningsinstansen och från regeringen. Att även
regeringen publicerar sin praxisredovisning anser vi vara
nödvändigt eftersom det är regeringsbesluten som skall
styra praxisutvecklingen på de andra två nivåerna.
Förordnande av offentligt biträde
Redan när rätten att förordna offentligt biträde i
asylärenden 1989 flyttades från rättshjälpsnämnden till
Invandrarverket uttryckte det föredragande statsrådet
principiella betänkligheter mot omorganisationen. Det har
visat sig att dessa farhågor var befogade, bl. a. har JO
konstaterat allvarliga brister i verkets handläggning av
frågor som gällt förordnanden av offentligt biträde.
Undersökningar har dessutom visat att vissa jurister
ensidigt gynnats med många förordnanden medan erfarna
flyktingadvokater mycket sällan kommit i fråga. Denna
ordning har i sin tur inneburit att biträdesinlagor i alltför
många fall varit av dålig kvalité och därmed förlängt
ärendehanteringen.
Vänsterpartiet anser att uppdraget att förordna
offentligt biträde skall återföras till rättshjälpsnämnden.
Förvar och uppsikt av flyktingbarn
Reglerna om förvar av flyktingbarn som infördes av den
socialdemokratiska regeringen medförde som vi då förutsåg
en kraftig ökning av antalet barnförvar. De senast införda
reglerna som trädde i kraft 1 januari 1993 innebär en
begränsning av möjligheten att ta barn i förvar jämfört med
den tidigare bestämmelsen.
Vänsterpartiet anser emellertid att den enda godtagbara
lösningen är ett totalförbud mot barnförvar. Den nya regeln
om uppsikt i 6 kap. 5 § 3 stycket utlänningslagen kan inte
godtas.
Det socialförsäkringsutskottet anfört i sitt betänkande
om tillämpningen av uppsiktsregeln är mycket oprecist och
svårtolkat. Exempelvis kan uppsikten vid en prövning
komma att betraktas som ett frihetsberövande vid en
tolkning av den europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter. Det går inte heller att få frihetsberövandet
prövat av domstol.
En värdig avvisning
En värdig avvisning efter beslut om avslag på en
asylansökan är lika viktig som en värdig
flyktingmottagning. Många hårresande uppgifter om
omänsklig behandling och rena övergrepp vid avvisningar
har alltför ofta rapporterats. Dessa missförhållanden tror vi
leder till onödigt kostsamma avvisningar både ekonomiskt
och mänskligt.
Behovet av att utarbeta fungerande regler och rutiner
för hur avvisning bör ske är mycket angeläget. Att det också
behövs kunniga och engagerade personer i samverkan med
den som skall avvisas är också uppenbart. Även detta bör
ges den kommande utredningen att utarbeta förslag om.
Viseringsreglerna
De mycket hårda viseringsregler som Invandrarverket
införde 1987 och 1990 för bl. a. medborgare från Iran och
Bangladesh gäller fortfarande. Självfallet har de under
denna tid förorsakat många familjetragedier.
Invandrarverkets bestämmelser har utsträckts till att gälla
allt fler länder och har nu tillämpats för några länder i sex
år.
Reglerna motiverades ursprungligen med hög
''avhoppsfrekvens'' för besökare från vissa länder. Några
aktuella sådana siffror har inte redovisats. Om riksdagen
också under sådana förhållanden fortsättningsvis tänker
godta Invandrarverkets tillämpning av reglerna för
besöksvisering kan det ifrågasättas om riksdagens riktlinjer
från 1983/84 verkligen ligger fast.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att riktlinjerna
från 1983/84 om besöksvisering bör tillämpas och att
avvikelser endast får ske efter noggrann prövning och beslut
av regeringen samt omprövas efter en förutbestämd tid.
Återvandring
Det anses allmänt att frivillig återvandring till
hemlandet, när det finns förutsättningar för detta, ofta är
den bästa lösningen för flyktingen. Sverige har en mycket
rudimentär återvandringspolitik.
Det bör bli en viktig uppgift för den kommande
utredningen som nu tillsatts att undersöka vilka åtgärder
som bör vidtas för att stärka stödet till återvandring.
Familjeåterförening
Missförhållanden råder i dag på
familjeåterföreningsområdet. Väntetiderna för att få tid för
en anknytningsintervju uppgår till ca sex månader på
ambassaden i Nairobi och Addis Abeba.
Verkligheten kan se ut som i följande exempel:
En somalisk man sökte asyl i Sverige i mitten av 1990.
Hans hustru och barn vistas under mycket svåra
förhållanden i ett flyktingläger i Kenya. Mannen får
permanent uppehållstillstånd i slutet av 1992. Då kan hustru
och barn beställa tid för intervju på ambassaden i Nairobi.
Väntetiden för intervjun är sex månader.
När Invandrarverket får handlingarna från Nairobi
begär man av polisen att göra en anknytningsintervju av
mannen. Om det är i Stockholm, Göteborg eller Malmö tar
detta ca sex månader.
Till detta kommer invandrarverkets egen handläggning
som också tar ca sex månader. Det betyder att familjen kan
återförenas först efter ca fyra års separation. Vad det sen
betyder i psykiskt lidande, oförmåga att tillgodogöra sig
SFI-undervisning eller att utföra arbete och anpassa sig till
det svenska samhället är lätt att förstå.
Förfarandet vid familjeåterförening måste ses över med
målet att förkorta handläggningstiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige har en
generös flyktingpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en successiv avveckling av svensk
vapenexport,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett skuldbetalningsmoratorium
och en allmän avskrivning av u-ländernas skulder,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar
om ett svenskt EG/EU-medlemskap,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges inställning till
flyktingfrågor i ESK och Europarådet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kraftig
nedbantning av Statens invandrarverk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om asylprövningsnämnder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av
flyktingmottagandet till kommunerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avvisningar med omedelbar
verkställighet,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av utlänningslagen att ovillkorlig rätt till muntlig
förhandling föreligger både hos Invandrarverket och
Utlänningsnämnden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om publicering av praxis,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
överförande av rätten att utse offentligt biträde i
utlänningsärende till rättshjälpsmyndigheten,2
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
totalförbud mot förvarstagande av barn,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en värdig verkställighet av
avvisningar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillämpning av
besöksviseringsreglerna i enlighet med 1983/84 års
riktlinjer,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förbättrad
återvandringspolitik,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handläggningen av
familjeåterföreningsärenden.
Stockholm den 22 januari 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
1 Yrkandena 2--4 hänvisade till UU
2 Yrkande 12 hänvisat till JuU