Den ändring av utlänningslagen som riksdagen antog i
december 1992 innebär att barn, om vilka det beslutats om
utvisning, även fortsättningsvis i vissa fall skall kunna tas i
förvar. Visserligen sägs det i lagen att barnet inte får skiljas
från en av sina vårdnadshavare, men regeln är inte absolut
eftersom det ändå blir tillåtet att förvarstaga barn, vilka
saknar vårdnadshavare här i riket.
Detta förhållande är djupt otillfredsställande. Det kan
inte anses vara humanitärt att taga i förvar ensamma barn.
Även om givetvis samhället måste kunna vidtaga åtgärder
för att avvisa dem som inte kan få stanna i vårt land, måste
detta ske på ett mer tillfredsställande sätt. I stället bör andra
åtgärder prövas. En möjlig utväg är uppsikt och i mer svåra
fall någon form av kvalificerad uppsikt som medel för
verkställighet.
Att göra de rätta avvägningarna då det gäller att hitta
lämpliga medel vid avvisningar av flyktingar är givetvis
svårt. Detta får dock inte leda till att medel används som av
många kan upplevas som inhumana.
Överhuvud taget är det inte tillfredsställande att barn
skall få tas i förvar. Det innebär ändå en inlåsning, som inte
är acceptabel. Även då vårdnadshavare medföljer bör
uppsiktsinstitutet därför användas.
Dessutom finns möjligheten till hämtning. I samband
med en verkställighet kan vederbörande hämtas och föras
till den plats där verkställigheten skall ske. I samband med
hämtning blir möjligheten till uppsikt och kvalificerad
uppsikt mycket större.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förbud mot att ta barn
i förvar som inte åtföljs av vårdnadshavare.
Stockholm den 26 januari 1993
Torgny Larsson (s)
Hans Göran Franck (s)