Genom det stora antal asylsökande som söker sig till vårt land och den långa tid som går innan besked ges om människor får stanna här, tvingas många asylsökande till en meningslös och destruktiv tillvaro i förläggningarna.
Parallellt pågår i det svenska samhället en utslagning av skicklig arbetskraft och friställning av lokaler. Båda dessa företeelser leder till psykiskt lidande hos männikor liksom stora kostnader för både individer och samhälle.
I stället för denna destruktiva spiral skulle väntetiden för de asylsökande kunna användas konstruktivt för att förstärka deras yrkes- och samhällskunskaper. Detta skulle också öka deras möjligheter att senare återvända till sitt eget samhälle med bättre förutsättningar.
De asylsökande skulle exempelvis kunna:
-- förbättra sina yrkeskunskaper (såväl praktiska som teoretiska)
-- förkovra sig i den svenska samhällsmodellen, så att de ur den kan forma modeller för tillämpning i det egna landet. Det kan gälla allt från facklig verksamhet till hur demokratin går igen i olika familje-, arbets- samt samhällsfunktioner
-- bättra på den egna kunskapen om det egna landet och där så behövs även om det egna språket.
Med ett otraditionellt angreppssätt skulle det krävas relativt små insatser både vad gäller utbildarresurser och lokaler. Bildningsförbunden har goda möjligheter att ta tillvara lokal kompetens på detta område inte minst bland alla arbetslösa. Genomförandet skulle kunna ske i ändamålsenliga lokaler under de tider på dygnet, exempelvis eftermiddagar och kvällar, som de i normalfallet står tomma.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsmöjligheter för asylsökande.
Stockholm den 26 januari 1993 Ines Uusmann (s) Björn Ericson (s)