Genom det stora antal asylsökande som söker sig till vårt
land och den långa tid som går innan besked ges om
människor får stanna här, tvingas många asylsökande till en
meningslös och destruktiv tillvaro i förläggningarna.
Parallellt pågår i det svenska samhället en utslagning av
skicklig arbetskraft och friställning av lokaler. Båda dessa
företeelser leder till psykiskt lidande hos männikor liksom
stora kostnader för både individer och samhälle.
I stället för denna destruktiva spiral skulle väntetiden för
de asylsökande kunna användas konstruktivt för att
förstärka deras yrkes- och samhällskunskaper. Detta skulle
också öka deras möjligheter att senare återvända till sitt
eget samhälle med bättre förutsättningar.
De asylsökande skulle exempelvis kunna:
-- förbättra sina yrkeskunskaper (såväl praktiska som
teoretiska)
-- förkovra sig i den svenska samhällsmodellen, så att de
ur den kan forma modeller för tillämpning i det egna landet.
Det kan gälla allt från facklig verksamhet till hur
demokratin går igen i olika familje-, arbets- samt
samhällsfunktioner
-- bättra på den egna kunskapen om det egna landet och
där så behövs även om det egna språket.
Med ett otraditionellt angreppssätt skulle det krävas
relativt små insatser både vad gäller utbildarresurser och
lokaler. Bildningsförbunden har goda möjligheter att ta
tillvara lokal kompetens på detta område inte minst bland
alla arbetslösa. Genomförandet skulle kunna ske i
ändamålsenliga lokaler under de tider på dygnet,
exempelvis eftermiddagar och kvällar, som de i normalfallet
står tomma.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsmöjligheter för
asylsökande.
Stockholm den 26 januari 1993
Ines Uusmann (s)
Björn Ericson (s)