Det är ett växande antal utländska kvinnor som har kommit till Sverige efter att ha gift sig med svenska eller utländska män bosatta i landet. För att dessa kvinnor ska kunna få permanent uppehållsstillstånd måste de ha varit sammanboende med maken i Sverige under minst två år.
Det har dock framkommit att en inte oansenlig del av dessa kvinnor har utsatts för misshandel, förnedring, hot och utpressning av sina män -- som till och med i vissa fall har lett till prostitution. Kvinnan tvingas att foga sig i denna utsatthet eftersom en separation så gott som alltid leder till en utvisning till hemlandet. Att återvända innebär för många ett liv i skam, förnedring och misär. En del av dessa kvinnor har även barn som de ansvarar för.
Tragedin bakom denna fruktansvärda verklighet är svår att beskriva. Inte minst de inblandade barnen drabbas av förödande konsekvenser och både kvinnor och barn ramlar lätt igenom samhällets sociala skyddsnät.
För att fånga upp problemet och underlätta för dem som drabbats av dessa avigsidor är det viktigt att kunskapen om dessa kvinnors och barns situation förs ut och att stöd kan ges från samhället för de traumatiska upplevelser som de ofta genomgått. Vidare bör snabba och konkreta åtgärder vidtagas för att ändra tillämpningen av lagen så att de utsatta kvinnorna, vid den individuella bedömningen, inte tappar anknytningsbegreppet under den stipulerade tvåårsperioden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av utländska kvinnor.
Stockholm den 25 januari 1993 Sylvia Lindgren (s)