Alla människors lika rätt och lika värde är
utgångspunkten för svensk grundlag, demokrati och
tradition. Ingen i vårt land får missgynnas på grund av ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. Med dessa
värderingar som grund har Sverige byggts till ett bra land att
leva i.
Tendenser till främlingsfientlighet och rasism har dock
på senare tid dykt upp i hela Europa. Företeelserna
omspänner allt från direkta våldsdåd mot flyktingar och
flyktingförläggningar till rasistisk propaganda. I spåren
sprids rädsla och osäkerhet bland invandrare, flyktingar och
övrig befolkning. I Sverige har också de främlingsfientliga
tendserna ökat på senare tid. Skulle de växa sig starka står
viktiga humanistiska och demokratiska värden på spel.
För att komma till rätta med främlingsfientligheten
måste vi arbeta på två sätt. Det ena är att undanröja
grogrunden till fientligheten, det andra att undanröja
fördomar, lögner och rädsla.
I Sydeuropa började motsättningarna mellan ländernas
gamla befolkning och invandrare/flyktingar att skärpas när
arbetslösheten kraftigt ökade och blev kronisk. Tidigare var
invandringen hos en överväldigande majoritet av
befolkningen inte bara accepterad utan också välkomnad.
Stämningen slog om när den strukturella arbetslösheten,
trots växande välstånd, började tillta. Detta förklarar också
varför Sverige så sent nåtts av den öppna och hårda
främlingsfientlighet som nu alltmer utbreder sig.
En annan orsak till den ökande främlingsfientligheten
går att finna i människors känsla av oro, vanmakt och
utanförskap. Allt fler människor känner i dag att man inte
tillhör samhällets vinnare, utan dess förlorare. Den
ekonomiska och sociala krisen ökar orättvisorna i samhället
påtagligt. Besparingarna i offentlig sektor drabbar de sämst
ställda, och därigenom jämlikheten. Nyliberalismens intåg
och systemskiftets inledning hotar rättvisan i samhället och
därigenom sammanhållningen och tilltron till
samhällsgmenskapen. I denna tid av social oro sluter också
vinnargrupperna sig samman för att slå vakt om sina
privilegier. Detta påverkar också i hög grad synen på
invandringen. Dels gör den att många som vuxit upp med en
solidarisk tradition, efterhand börjar vänja sig vid de klyftor
som finns och blir större, och ser dessa som ett resultat av
den ''moderna'' utvecklingen i väst. Dels leder den till att
många andra som känner sig utestängda, eller på väg att bli
det, kräver att samhällets splittring skall upphävas genom
att ''säkerhetszonen'' skall dras runt själva nationen.
I Europa har nynazism, neofascism och ultranationalism
sina främsta anhängare i områden där effekterna av den
industriella och ekonomiska krisen är som störst.
Extremiströrelser blir en plattform för alla de som inte
längre betraktar sig som delaktiga i det politiska och sociala
systemet, och man tycks ha lätt att falla för politiska läror
som säger sig vilja återföra dem till en privilegierad krets.
Det är i detta, det glömda Sverige, som grogrunden till
rasism och främlingsfientlighet finns. Det är här
motsättningarna mellan svenskar, flyktingar och invandrare
är som störst. Det är här de kraftfullaste insatserna måste
göras.
I spåren av ett hårdnande samhällsklimat, där rädslan
och otryggheten ökar, utvecklas också misstänksamheten,
missundsamheten, fördomarna, lögnerna,
vandringssägnerna, historieförfalskningen och därigenom
tvivlet på vad som är sant och inte sant. Vem talar sanning,
vem ljuger? Tilltron till politiken som ett medel att i en svår
tid svara upp på medborgarnas krav minskar.
Politikerföraktet gynnas och demokratin utsätts för stora
påfrestningar.
Till innevarande budgetår ställdes 10 miljoner kronor till
förfogande för insatser som direkt eller indirekt skulle
kunna påverka ungdomars normer, attityder och
förhållningssätt till invandring, invandrare och etniska
grupper för att främja goda etniska relationer eller syfta till
att påverka existerande främlingsfientliga attityder och
förhållningssätt. Regeringen ansåg också insatsernas
långsiktiga verkan viktig.
Regeringen påtalade också angelägenhetsgraden av att
åtgärderna har stöd i de erfarenheter och den kunskap och
kompetens som finns i tidigare arbete, bl.a.
diskrimineringsutredningen 78--84 och kommissionen mot
rasism och främlingsfientlighet 88--89. I båda utredningarna
påtalas föreningslivet och folkrörelsernas betydelse.
Även i årets budget föreslår regeringen att 10 miljoner
kronor skall användas till åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism. Medlen skall i första hand användas för att
långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt
hos ungdomar.
Vi instämmer med regeringens förslag om att 10
miljoner kronor anslås för åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasismen. Vi anser även att medlen i första hand ska
användas för att långsiktigt påverka normer, attityder och
förhållningssätt hos ungdomar.
Studieförbunden har sin givna plats när det gäller att
skapa mötesplatser, ge människor kunskaper och ''verktyg''
för att forma den tillvaro de själva vill ha. Folkbildningen
har ett starkt engagemang för utsatta människor, både nära
oss i vår vardag och i andra delar av världen. En av
folkbildningens viktigaste uppgifter är att föra en levande
debatt om angelägna livsfrågor, vårt förhållningssätt till
varandra och hur vi människor kan samverka.
Studieförbunden, med sin mångåriga erfarenhet av
folkbildningsarbete och sin fasta förankring i alla
samhällsgrupper, är en värdefull kanal för samhällets etik-
och normbildning.
Studieförbundens verksamhet har sin grund i
humanismen och dess värderingar om alla människors lika
rätt och lika värde. Verksamheten bygger på fritt och
frivilligt studie- och kulturarbete, där de egna
erfarenheterna och det egna kunskapssökandet värderas
högt.
Studieförbunden och deras verksamhet är rikt förgrenad
över landet och hos dessa finns redan nu stora erfarenheter
av arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Med ökade
resurser skulle studieförbund, var för sig och tillsammans,
kunna öka sina ansträngningar. Redan nu pågår ett
omfattande arbete, men det skulle också kunna utvecklas.
Låt oss nämna några:
Flyktingmottagande
I dag arbetar studieförbunden på många förläggningar. I
allt från cirklar till café, kulturkvällar och direkt driftansvar.
Med ökade resurser skulle studieförbunden kunna ta på sig
ett större ansvar för förläggningar.
Ökade kontakter mellan invandrarna och deras nya land
och dess medborgare skulle kunna skapas. Många
invandrare kommer med livserfarenheter som många
gånger starkt avviker från våra och från länder och kulturer
med levnadsmönster, sedvänjor och levnadsvillkor helt
andra än Sveriges. Studieförbunden har förutsättningar att
underlätta för invandrarna att komma in i det svenska
samhället och bli delaktiga i samhällsgemenskapen. I
studiearbete om svensk kultur, historia, samhällskunskap,
svenska sedvänjor, skrivna och oskrivna normer m.m.
skulle vi i ökad utsträckning kunna öppna koderna för hur
Sverige i dag fungerar.
Nå människor i redan befintlig verksamhet
I sin studieverksamhet når studieförbunden i dag cirka
tre miljoner människor. I kulturprogram når
studieförbunden tio miljoner. Att nå dessa för samtal om
tolerans och vidsynthet och för att ta upp fakta om
invandring, sociala frågor, flyktingars situation,
attitydfrågor, vanföreställningar, fördomar m.m. är viktigt
för normbildningen.
Medlemsorganisationernas verksamhet
Tillsammans med sina medlemsorganisationer når
studieförbunden ut till i stort sett samtliga medborgare i
Sverige. Viktigt att notera är att de flesta
ungdomsorganisationer tillhör ett studieförbund.
Resurser som kommer studieförbunden till del kommer
också ungdomsorganisationerna till del.
Ökade resurser till studieförbunden innebär att ännu fler
nås på platser där insatser är verkningsfulla, t.ex.
miljonprogramområden, villaförorter, arbetsplatser,
idrottsföreningar, kyrkor och trossamfund och genom
medverkan utifrån samhället i skolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de medel som finns på
anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism skall
ställas till studieförbundens förfogande och fördelas av
Folkbildningsrådet.
Stockholm den 26 januari 1993
Åke Gustavsson (s)
Maja Bäckström (s)
Berit Oscarsson (s)
Anders Nilsson (s)
Leo Persson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Björn Kaaling (s)
Monica Widnemark (s)