Utgångspunkten för svensk flyktingpolitik är att de
personer som är i behov av skydd undan förtryck och
förföljelse ska garanteras en fristad här i landet. För oss är
detta en självklar hållning som vi inte ska tumma på. Vi är
också övertygade om att denna flyktingpolitik har en god
förankring hos det svenska folket.
Under de senaste åren har nästan all utomnordisk
invandring till Sverige bestått av flyktingar och anhöriga till
personer som redan finns här i landet. Endast i
undantagsfall beviljas personer uppehållstillstånd i Sverige
av arbetsmarknadsskäl. Dessa uppehållstillstånd är
tidsbegränsade, men kan förlängas. Vid bedömningen om
tillståndet ska förlängas, synes det inte ha någon avgörande
betydelse, om familjen i fråga har sin försörjning tryggad
eller inte. Kort sagt -- även familjer där bägge makarna har
fast arbete i Sverige kan få nej på begäran om förlängt
uppehållstillstånd.
I många fall återvänder de som kommer till Sverige för
att arbeta av fri vilja till sitt hemland, när
uppehållstillståndet går ut. I andra fall har familjerna blivit
så integrerade i det svenska samhället att det känns svårt att
återvända. En sådan situation kan inträda, även om
familjerna, när de kom till Sverige, var inställda på att
återvända till hemlandet efter tillståndstidens slut. Barnen
går i svensk skola och har svenska kamrater. Föräldrarna
har ett arbete som de trivs med och familjerna har fått
svenska vänner.
När dessa personer mot sin vilja tvingas återvända till sitt
hemland reagerar många människor i deras omgivning.
Under det senaste året har vi i Sjuhäradsbygden kunnat
följa -- och varit engagerade i -- ett par uppmärksammade
fall, familjerna Mitic i Borås och Gal i Ulricehamn. Vid
dessa tillfällen har hela bygden ställt upp för familjerna.
Alla har varmt känt för dem och ingen har riktigt kunnat
förstå varför dessa familjer -- som fungerat väl i samhället --
inte har fått stanna i Sverige.
För oss som riksdagsledamöter är det viktigt att vi --
förutom att fatta beslut -- kan förklara för väljare och
uppdragsgivare varför svensk lagstiftning tillämpas på ett
visst sätt. Alla behöver inte instämma i
riksdagsmajoritetens beslut, men så många som möjligt bör
kunna förstå motiven för dem.
Enligt vår uppfattning är det orimligt att personer som
på ett legalt sätt kommit till Sverige, som länge klarat av sin
egen försörjning och som rotat sig här inte ska få stanna i
landet. Denna uppfattning tror vi delas av de flesta
svenskar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten att få stanna i Sverige.
Stockholm den 22 januari 1993
Lars Sundin (fp)
Hans Nyhage (m)