Ersättningen till kommunerna för flyktingmottagande
Genom riksdagens beslut om prop. 1989/90:105
Samordnat flyktingmottagande m.m. infördes det
nuvarande bidragssystemet för ersättning till kommunernas
flyktingmottagande.
I motion av Sten Östlund och Nils T Svensson påtalades
redan då farhågor för att bidragssystemet skulle innebära
klara försämringar för storstädernas del. Förslaget hade
inte beaktat de högre kostnader, som flyktingmottagandet
drar i storstäderna, beroende på högre
socialbidragskostnader, högre hyror, större andel äldre
invandrare, större andel kvinnor med svårigheter att få
arbete etc.
Redan i prop. 1989/90:105 föreslogs en uppföljning och
utvärdering och i motionen begärdes att denna skulle
bedrivas skyndsamt. Någon sådan uppföljning tycks nu inte
ha ägt rum.
I årets Budgetproposition, bilaga 12 D, Invandring,
anmäler föredraganden att en arbetsgrupp skall tillsättas för
att göra en översyn av ersättningsreglerna.
Svenska kommunförbundet har bl.a. till regeringen
presenterat en utvärderingsrapport om kommunernas
kostnader för introduktion av flyktingar i det svenska
samhället.
Utvärderingen redovisar särkostnader för flyktingar som
anlände under 1991 i tolv kommuner av varierande storlek
och med geografisk spridning i landet. Flyktingarna kom
under året successivt till kommunerna och hade efter första
halvåret 1992, då undersökningen genomfördes, i
genomsnitt vistats i de utvalda kommunerna i ett år.
Det statliga engångsbeloppet per mottagen flykting, den
s.k. generalschablonen, är i år 138 300 kr för vuxen och 84
800 kr för flyktingbarn under 16 år. Tanken med
generalschablonen är att den skall täcka kostnaderna för
varje kommuns mottagande av en flykting i upp till tre år.
Enligt kommunförbundets utvärderingsrapport varierar
procentsatsen för hur mycket av statsbidraget för
flyktingmottagandet som redan efter ett år förbrukats i
kommunerna. Bidragsutnyttjandegraden var 1991 i
Hällefors 31 procent, 32 procent i Falkenberg och 33
procent i Växjö. I storstaden Malmö var motsvarande siffra
hela 73 procent.
Enligt uppgift från Göteborgs kommun var
bidragsutnyttjandegraden 1991 ca 62 procent vilket också är
en hög siffra.
De redovisade siffrorna visar, att farhågorna för att en
schabloniserad ersättning för hela landet missgynnar
storstäderna, som inte får sina kostnader täckta, tyvärr
besannats. Det finns flera orsaker till att förhållandena i
storstäderna inte helt kan jämställas med dem som råder i
andra kommuner.
Kostnaderna för socialbidrag är t.ex. högre i
storstäderna på grund av ett högre kostnadsläge när det
gäller t.ex. hyror. Erfarenheterna visar också, att en större
andel av de flyktingar som kommer till storstäderna, har
kort eller ingen skolunderbyggnad från hemlandet, vilket
ökar tiden för inslussning i samhället.
Det nuvarande svåra läget på arbetsmarknaden, i
synnerhet för utländska medborgare, medför att det
kommer att dröja längre tid innan flyktingen blir
självförsörjande jämfört med vad det fanns skäl att anta då
nivåerna i det nya systemet med en schablonersättning
fastställdes.
Det bör också påpekas att prop. 1989/90:105 uttalade
följande: ''Om socialbidragskostnaderna trots aktiva
kommunala åtgärder ändå skulle öka på grund av externa
faktorer kan nivån på schablonbeloppet behöva höjas.''
Många kommuner riskerar nu, som en följd av
flyktingmottagandet, att drabbas av stora merkostnader i
form av framför allt långvarigt socialbidragsberoende för
flyktingarna. Detta kan i sin tur komma att minska
kommunernas vilja och faktiska möjlighet att ta emot
flyktingar. Det vore en mycket olycklig utveckling.
Därför måste ett särskilt konjunkturbetingat statsbidrag
för flyktingmottagande, som täcker kommunernas
dokumenterade merkostnader, utbetalas till kommunerna i
första hand under de överblickbara lågkonjunkturåren 1993
och 1994.
Behovet av en översyn av ersättningsreglerna kvarstår.
Därvid måste en konstruktion krävas som inte missgynnar
storstäderna och tar hänsyn också till dessa kommuners
kostnader som uppstår vid flyktingars vidareflyttning som i
hög grad sker till storstadskommunerna. Vad som i
motionen anförts bör beaktas av den av föredraganden
aviserade arbetsgruppen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt konjunkturbetingat
statsbidrag för flyktingmottagande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vad i motionen anförts bör beaktas av arbetsgruppen för
översynen av ersättningar till kommunerna.
Stockholm den 21 januari 1993
Sten Östlund (s)
Nils T Svensson (s)
Anita Johansson (s)