1992 erhöll totalt ca 41 000 utländska medborgare
uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa utgjorde så kallade
anknytningsfall mer än hälften, eller ca 22 000 personer.
Utlänningslagens 2 kap. 4 § reglerar vilka personer som
kan räknas som anhöriga till utlänningar som redan har
uppehållstillstånd. Enligt lagen har en utlänning som är
nära anhörig till en i Sverige bosatt person rätt till
uppehållstillstånd. I förarbetet till lagen definieras sedan
anhörigkretsen till att omfatta make/maka eller sambo,
hemmavarande barn under 20 år som är ensamstående,
föräldrar och andra släktingar som är väsentligt beroende
av en i Sverige boende samt s.k. sista-länken-fall.
Den svenska definitionen av anhörig är mycket vid i ett
internationellt perspektiv. Låt oss exemplifiera hur det kan
se ut.
Ett gift par får asyl i Sverige tillsammans med sina två
barn. Ett av barnen är förlovad men officiellt
ensamstående. Hans fästmö får nu rätt till
uppehållstillstånd i Sverige. Vidare får parets föräldrar
uppehållstillstånd, eftersom de fyra personerna utgör ''sista
länken''-fall. Fästmöns föräldrar får också rätt till att
komma till Sverige, eftersom de också saknar nära relation
till någon i hemlandet. Genom fyra personer har således
ytterligare sju fått uppehållstillstånd.
Det vi beskrivit ovan är inga undantag utan snarare regel
och helt godtagbart enligt den svenska lagstiftningen. Dock
är det inte rimligt i längden.
För det första betyder de svenska anhörigreglerna ett
rejält avsteg från vad som gäller i övriga Europa. För det
andra faller anhöriginvandring utanför de ersättningsregler
till kommuner som gäller för flyktingar. Det innebär mycket
höga socialbidragskostnader eftersom många av de
anhöriga inte är i arbetsför ålder och inte har kvalificerat sig
för svensk folkpension och ATP.
Mycket talar för att andelen anhöriga kommer att stiga
ytterligare framöver mot bakgrund av den mycket höga
invandringen i slutet av 80-talet. Därför är det viktigt att
nuvarande regler snabbt ses över och ändras.
Inom EG pågår sedan ett par års tid ett intensivt arbete
för att harmonisera medlemsländernas flyktinglagstiftning.
Ett av de mer konkreta resultaten av detta arbete är den s.k.
Dublin-konventionen från 1990. I konventionen fastläggs
vilka som är att räkna som anhöriga och som har rätt att få
uppehållstillstånd. Dessa är flyktings maka eller make samt
hans eller hennes ogifta barn under 18 år. Om flyktingen
själv är under 18 år har hans eller hennes föräldrar rätt att
få uppehållstillstånd.
Det är vår bestämda uppfattning att den svenska
utlänningslagen vad avser definition av anhöriga måste
förändras och harmoniseras med Dublin-konventionens
regler och det skyndsamt.
Regeringen har den 14 januar1 1993 beslutat tillsätta en
utredning för att bl.a. se över invandrings- och
asylpolitiken. Enligt direktiven skall utredningen redovisa
sina ställningtaganden den 1 mars 1995!
Vad gäller frågan om anhöriga anser vi, mot bakgrund
av vad vi framfört ovan, att det inte går att vänta nära 2,5
år. I stället bör regeringen snarast återkomma till riksdagen
med förslag till förändringar i enlighet med vad som stadgas
i Dublin-konventionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skyndsam förändring i 2 kap.
4 § utlänningslagen.
Stockholm den 20 januari 1993
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)