Situationen i Bosnien-Herzegovina är katastrofal. Tusentals flyktingar lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser ihjäl, dödas, våldtas och stympas. Snabba ågärder krävs för människorna i Bosnien.
Enligt UNHCR:s representant i Skandinavien, George Gordon-Lennox, har läget stadigt förvärrats i takt med att fler städer intagits, flyende beskjutits, flyktingskaror förvägrats tillträde vid gränser. Totalt har cirka 3 miljoner människor flytt inom det forna Jugoslavien. 550.000 har flytt till andra delar av Europa.
Städer i Bosnien har belägrats av serbiska styrkor som hindrat FN:s hjälpsändningar att komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
En kommission inom FN har skattat kostnaderna för hjälpbehoven på sikt i Jugoslavien till miljarder dollar.
Det finns ett brett stöd för FNs generalförsamlings krav på ett omedelbart stopp på stridigheterna och ett tillbakadragande från Bosnien av alla serbiska men även kroatiska styrkor. Den massiva militära närvaron av framför allt soldater under serbisk ledning måste upphöra.
Bosnien har karakteriserats av ett etniskt lapptäcke, där de olika folkslagen bott sida vid sida i byar och städer och där blandäktenskap varit vanligt förekommande.
Utan den serbiska statsledningens expansionsdrömmar skulle den fredliga samexistensen mellan serber, muslimer, kroater och andra minoriteter för Europas folk kunnat tjäna som ett lysande exempel på tolerans, respekt och vänskap.
Ansvaret vilar tungt på den serbiska statsledningen. Den serbiska oppositionen och en majoritet bland de serbiska ungdomarna har visat sin avsky och tagit avstånd till den serbiska statsledningens expansionsiver.
Vid serbernas framfart i Bosnien för att inta olika städer och byar har de ofta drivit kvinnor och barn framför sig som levande sköldar. Barnens och kvinnornas enda chans till överlevnad har varit att de bosniska männen inte skulle skjuta, dvs inte försvara sitt samhälle.
När serberna gjort sitt intåg i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvinnorna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Ögonvittnen har exempelvis berättat att fyra män med våld och bara händer öppnade en liten flicka på 6,5 år för att kunna utföra våldtäkten. Den smärta som det bosniska folket fått genomlida är ofattbar och obeskrivlig.
Systematiska våldtäkter (40 000--60 000) på kvinnor och barn syftar till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som räknas som serber eftersom fadern är serb.
Idag finns i vårt land många från Bosnien-Herzegovina och andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upplevelser. Det finns ingen kunskap om eller statistik över hur många kvinnor och barn som blivit utsatta för systematiska våldtäkter och som finns i vårt land.
Det finns dock kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar blir förstörd både fysiskt och psykiskt för resten av livet. Dessa människor behöver således kartläggas och snabbt få hjälp av läkare, psykologer och personer med kultur- och språkkompetens. Särskilda team bör upprättas för att hjälpa dessa personer.
Kvinnor från Bosnien-Herzegovina och Kroatien bör också få kvinnliga tolkar, som inte är av serbisk börd då de av dessa kvinnor uppfattas som fiender.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antalet kvinnor i Sverige från Bosnien-Herzegovina och Kroatien kartläggs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar även omfattar gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor från det forna Jugoslavien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda team med bl.a. läkare och psykologer bör inrättas för att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för framför allt systematiserade våldtäkter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flyktingar från framför allt Bosnien-Herzegovina och Kroatien bör erbjudas kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.
Stockholm den 19 januari 1993 Margareta Viklund (kds)