Under senhösten 1992 pågick en livlig debatt om
Invandrarverket. Det är givetvis värdefullt att all
verksamhet i vilken man handskas med skattemedel
granskas. Vi fick av debatten det bestämda intrycket att det
svenska samhället inte var tillräckligt väl förberett för att ta
mot oväntat stora grupper av asylsökande.
Antalet människor som sökte asyl i Sverige under 1992
var det största antalet sedan andra världskriget. Vissa
veckor uppgick antalet asylsökande till över 3 000. Som
jämförelse kan nämnas att under motsvarande veckor åren
1989, 1990 och 1991 uppgick antalet asylsökande till något
eller några hundratal. Dessa stora variationer medför
givetvis ytterst svåra planeringsförutsättningar för
Invandrarverket. Det är händelser i omvärlden, som
Invandrarverket varken har möjligheter att förutse eller
påverka, som avgör flyktingströmmens storlek. Vid
akutsituationer tvingas i nuläget Invandrarverket betala
orimligt höga priser för att snabbt få fram
flyktingförläggningar.
Bättre långsiktigt samarbete med stat, landsting och
kommun
Det svenska försvaret har genomgått, genomgår och
kommer att genomgå ytterligare bantningar och
nedläggningar. Vid dessa neddragningar kommer
förläggningar och andra byggnader att frigöras. På olika
orter står idag bra lokaler tomma. Bland de orter som har
drabbats återfinner vi bl.a. Uddevalla, Växjö, Örebro,
Kristianstad och Norrköping.
Dessa överblivna kasernetablissemang är oftast i gott
skick. Här finns våt- och sanitetsutrymmen, matsalar,
dagrum för samvaro, gymnastiksalar, undervisningslokaler
och andra serviceutrymmen. Där det förekommer stora
logement bör ganska enkla lösningar kunna skapa
enskildhet för olika familjer genom smärre kompletteringar
såsom flyttbara väggar. Utomhus finns också stora ytor att
vistas på; ofta även grönområden i närheten, vilket inte
minst är viktigt för barnen. Genom smärre kompletteringar
kan alltså dessa försvarsförläggningar erbjuda en godtagbar
standard till rimliga kostnader. Dessa försvarsförläggningar
är ur boendesynpunkt vida överlägsna olika lösningar som
Invandrarverket tvingats utnyttja, såsom
bostadsplattformar, fartyg och andra hastigt förhyrda
nödlösningar. Ur kostnadssynpunkt kan kostnaderna hållas
på en rimlig nivå i jämförelse med tillfälliga förhyrningar av
påkostade hotellanläggningar.
Det är enligt vår uppfattning nödvändigt med en
kartläggning av ledig förläggningskapacitet inom stat,
landsting och kommun. Även om vi bedömer att den stora
lediga förläggningskapaciteten finns inom försvarssektorn,
finns troligen också viss ledig förläggningskapacitet inom
kommunoch landstingssektorn, t.ex nedlagda sjukhem. För
att kunna erbjuda flyktingförläggningar av godtagbar
standard till rimliga kostnader vid oväntat och hastigt
uppdykande flyktingströmmar borde ett närmare
långsiktigt samarbete mellan stat, i första hand försvaret,
landsting och kommun utvecklas med Invandrarverket.
Genom hyresavtal skulle reservkapacitet ur
förläggningssynpunkt kunna finnas. Detta skulle innebära
hyresintäkter för offentliga lokaler som kanske till stor del
står oanvända i nuvarande lågkonjunktur och samtidigt ge
Invandrarverket en god möjlighet att lösa
boendesituationen för hastigt och oväntat anländande
flyktingströmmar. Det skulle också vara fördelaktigt ur
samhällsekonomisk synpunkt, eftersom Invandrarverket
skulle slippa att använda sig av kostsamma lösningar i akuta
situationer. En kartläggning av ovan angivet slag bör snabbt
kunna göras i nära samarbete mellan berörda instanser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av tillgängliga
försvarsförläggningar m.fl. lämpliga lokaler för användning
som flyktingförläggningar.
Stockholm den 18 januari 1993
Birger Andersson (c)
Sven-Olof Petersson (c)