Statsmakterna har generellt en generös inställning till
flyktingar från krigsområden och från områden där etniska
konflikter leder till regelmässiga förföljelser av de utsatta
grupperna.
De stora flyktinggrupper som under senaste året kommit
till Sverige kommer från just sådana områden, nämligen det
tidigare Jugoslavien.
De flesta asylsökandena från de utsatta områdena får en
fristad i Sverige, åtminstone tills vidare, så länge de svåra
problemen kvarstår på hemorten.
I Sverige finns sedan tidigare ett antal familjer från det
forna Jugoslavien. Människor som lagligen fått tillstånd att
arbeta för något företag i Sverige som behövt deras speciella
yrkeskunskaper i produktionen. Nu i lågkonjunkturen
behövs de kanske inte längre på samma sätt som tidigare i
produktionen. De får då inte längre stanna i Sverige, utan
ska enligt reglerna åka tillbaka till ett numera krigsdrabbat
område och där gå en mycket osäker framtid till mötes.
Det utgör generellt sett ingen grund för att få stanna att
en av de vuxna eller båda fortfarande har jobb i Sverige,
eller att i familjen finns barn som gått i svensk skola i flera
år och att familjen som helhet anpassat sig till det svenska
samhällets levnadsmönster.
Under 1992 har bl a två mycket uppmärksammade fall
varit aktuella i Södra Älvsborg. Ett fall i Borås och ett annat
fall i Ulricehamn. I det förstnämnda fallet fick familjen som
alltså kommit från Jugoslavien och arbetat i Sverige i flera
år stanna i Sverige. Detta skedde dock först efter mycket
starkt opinionstryck från allmänheten, organisationer,
riksdagsmän, andra politiker och enskilda människor.
Fallet gick till regeringen som tillät familjen att stanna av
humanitära skäl, eftersom barn i familjen enligt
läkaruttalande inte klarade situationen på ett acceptabelt
sätt.
I det andra fallet som i mycket liknar det första stod
invandrarverkets beslut om utvisning kvar och familjen
förvisades från Sverige.
Det kan inte vara rimligt att vi i Sverige med vår
generösa flyktingpolitik tar emot människor från ett
krigsdrabbat område, men samtidigt sänder tillbaka andra
människor dit -- människor som i flera år genom sitt arbete
tjänat det svenska samhället. Har de varit välkomna i
Sverige då de behövdes för arbetets skull borde de också få
kvarstanna tills det blivit lugnt och stabilt i deras hemland.
Något annat är i gemene mans tycke mycket stötande.
Invandrarverkets anvisningar och regler bör ändras, så
att det blir en regel att ingen enskild eller familj som arbetat
och bott i Sverige flera år mot sin vilja ska skickas tillbaka
till sin hemort, om landet under vederbörandes boende i
Sverige råkat in i inbördeskrig eller liknande och hemorten
ligger i krigszon, eller om vederbörande p g a konflikten kan
förväntas råka ut för livshotande svårigheter vid
hemkomsten. Speciell hänsyn måste tas till familjer med
barn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande utvisning av i svenska
samhället redan etablerade utlänningar till krigszon i
hemlandet.
Stockholm den 15 januari 1993
Kjell Eldensjö (kds)