Sverige skall ha en restriktiv invandrar- och flyktingpolitik, men en sådan politik får inte gå så långt att den kan bli till skada för enskilda svenska företagare eller näringslivet i övrigt. Svenska företagare måste ha rätt att vid behov rekrytera arbetskraft med speciella kunskaper utomlands eller att anställa utlänningar med särskilda yrkeskunskaper eller förutsättningar som redan finns i Sverige.
Det finns exempel på att utlänning med särskild yrkeskunskap, som inte finns eller med svårighet kan uppbringas inom landet, utvisas trots arbetsgivarens uttryckliga begäran om att personen skall få stanna och fortsätta sitt arbete. Risken att en sådan person skulle ta arbete från svenskar måste bedömas som minimal. Ett annat exempel är arbetsuppgifter som svenska ungdomar eller svenskar i övrigt inte vill ta, t ex vissa typer av jordbruksarbete.
Arbetslösheten i landet är mycket hög, men det får inte tas till intäkt för en rigid utvisningspolitik. Utlänningar med speciell kompetens, dvs en kompetens som inte återfinns bland svenska medborgare eller ''naturaliserade svenskar'', vilken kan vara till nytta för svenska företag och för Sverige, måste få en möjlighet att stanna permanent i landet eller i vart fall tillfälligt under så lång tid som det särskilda arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Okloka utvisningar måste alltså förhindras. För detta kan krävas ändringar i reglerna. Frågan måste handläggas skyndsamt, eftersom vissa redan beslutade utvisningar befinner sig på verkställighetsstadiet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad möjlighet för utlänning med speciell kompetens, yrkeskunskap, att få stanna i Sverige permanent eller i vart fall tillfälligt under så lång tid som det särskilda arbetskraftsbehovet föreligger och inte kan tillgodoses på annat sätt.
Stockholm den 12 januari 1993 John Bouvin (nyd)