Jag kom till Sverige som flykting. Det skänkte mig stor trygghet när jag efter sju år fick svenskt medborgarskap. Fortfarande minns jag att jag upplevde detta som ett stort förtroende från svenska samhällets sida, men också en viss besvikelse när detta för mig så högtidliga tillfälle ägde rum i ett kallt kontor, där jag utan några som helst ceremonier hämtade ett meddelande mot erläggandet av en mindre stämpelavgift.
Känner många flyktingar som har erhållit svenskt medborgarskap och som upplevt situationen på samma sätt.
Vissa kommuner har nyligen infört en så kallad välkomstceremoni för nya svenska medborgare, t.ex. i Stockholms kommun i Stadshusets Blå hallen den 5:e juni 1992. Detta uppmärksammades i media som rapporterade om hur positivt nya svenska medborgare upplevt den högtidliga ceremonin och bjudningen. I media rapporterades också om den glädje och tacksamhet som kom till uttryck vid utfrågning av de inbjudna nya svenskarna. Den personliga prägeln som framkommit måste ha påverkat tidningsläsarnas inställning till flyktingar på ett positivt sätt. De nyblivna svenska medborgarna måste också ha upplevt att de är välkomna i sitt nya hemland.
Vill föreslå att riksdagen ger regeringen tillkänna att riktlinjer bör utarbetas för att meddelande av svenskt medborgarskap ska ske under så värdiga former som händelsen förtjänar. Alternativt vill jag föreslå att riksdagen själv utarbetar sådana riktlinjer, och ger kommunerna tillkänna som en rekommendation till för hela landet gällande gemensamma riktlinjer för formerna kring meddelanden av svenskt medborgarskap. Utredningen bör omfatta en översyn av formerna för meddelande av medborgarskap i olika länder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av formerna för meddelande av medborgarskap.
Stockholm den 11 januari 1993 Jerzy Einhorn (kds)