Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisade 1990 ett upphandlingsuppdrag för regeringen som i proposition under 1990/91 begärde medel från riksdagen i enlighet med de träffade avtalen. Samtidigt redovisades vilka studerandekategorier som med de nya reglerna skulle förlora rätten till CSN-kort.
Propositionen föranledde ett antal motioner och i sin behandling av propositionen och motionerna i socialförsäkringsutskottet framhölls bland annat att det i ett samhällsekonomiskt läge som kräver prioriteringar är rimligt att reserabatterna begränsas till att omfatta i första hand de studerande som är beroende av statligt studiestöd för sitt uppehälle.
Av de hitintills vunna erfarenheterna kan man konstatera att de nu gällande generella regelsystemen för landet är grundade på ''normalförutsättningar''. Förhållandena i landets utkanter stämmer dåligt med dessa förutsättningar. Dels kan man konstatera att järnvägsnätet i landets norra delar på långt när icke är så utbyggt som i södra Sverige, dels har vi de långa avstånden med resekostnader som är betungande, speciellt för de studerande med låga utbildningsbidrag.
Exempelvis har en elev som bor i utkanten av Kiruna kommun, t.ex. byn Saivomuotka, 450 km resa tur och retur hemorten om han går i gymnasiet i Kiruna. Alla andra gymnasieorter i länet ligger ännu längre bort. I landets södra delar skulle en elev med dessa avstånd ha passerat flera län. Möjligheterna att åka tåg för eleven ifråga finns icke, då järnväg saknas. Av den anledningen är det därför av största vikt att elever i en sådan situation kan få CSN- kort för buss.
Om denna elev fortsätter sina studier vid universitetet i Umeå, förlängs resesträckan med ytterligare 650 km enkel resa, och även om vederbörande erhåller ett utbildningsbidrag så kommer resekostnaderna att vara synnerligen betungande.
Det förhållande som beskrivits i motionen för elever boende i den verkliga glesbygden kan vara en bidragande orsak till att ungdomar där i större utsträckning än på andra orter avstår från eller ej fullföljer sina gymnasiestudier. Detta kan icke accepteras, varför regeringen bör vidtaga åtgärder för att undanröja de i motionen påtalade svårigheterna för våra studerande boende i glesbygden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att åtgärder vidtas för att undanröja de i motionen påtalade svårigheterna för glesbygdsstuderande.
Stockholm den 25 januari 1993 Bruno Poromaa (s)