Utbildning är ett av samhällets främsta medel för att
främja välstånd och välfärd. Det gäller att ge ungdomarna
en internationellt sett konkurrenskraftig utbildning samt att
ge vuxna chansen till återkommande utbildning. Det är
viktigt att vi tar vara på den resurs de vuxna utgör och att vi
inte skapar ytterligare utbildningsklyftor.
Trots att utbildningsnivån ökat påtagligt under de
senaste årtiondena, saknar fortfarande över 40 procent av
arbetskraften utbildning över folk- eller grundskola. Av
dessa har närmare 800 000
personer kortare formell utbildning än nio år. De
högskoleutbildade inom industrin utgör endast ca 5 procent
av de anställda. Generellt gäller alltså att utbildningsnivån
behöver höjas. Vi socialdemokrater lägger i andra motioner
fram förslag om förstärkta insatser för utbildning och
kompetenshöjning.
Om utbildningsutbudet skall bli tillgängligt och en reell
möjlighet för breda grupper, måste det åtföljas av generella
och gemensamt finansierade studiestödssystem.
Nuvarande stöd är indelat i tre huvudgrupper, nämligen
ett system för ungdomarna i gymnasieskolan, ett system för
högskolestudier och ett system för vuxnas studier på
grundskole-
och gymnasienivå. Totalt avsätter staten ca 13 miljarder
till dessa olika ändamål. Till detta kommer att
familjepolitiken omfattar gymnasieungdomarna upp till 20
års ålder så att t.ex. bostadsbidrag, bidragsförskott och
flerbarnstillägg utgår. Dessutom ansvarar kommunerna för
rese- och inackorderingskostnader. För studerande på
högskolan finns bostadsbidragsmöjligheter och
reserabatter. Många vuxna finansierar sina studier på andra
vägar, t.ex. genom utbildningsbidrag, sjukpenning eller
rehabiliteringsersättning, arbetsskadelivränta, socialbidrag
eller i vissa fall med bibehållen lön.
Det vore önskvärt med ett mera sammanhållet och
renodlat studiestöd särskilt för vuxna. Helst borde det också
innehålla en generell rätt till stöd, så att urval och
prövningar kunde minimeras. En samordning skulle då
lättare kunna uppnås. Ett bra studiestöd minskar också
belastningen på övriga trygghetssystem särskilt inom
arbetsmarknadspolitiken.
För närvarande sker en dramatisk försämring av statens
finanser. Ett stort budgetunderskott undergräver
möjligheterna för tillväxt och sysselsättning samt utgör ett
hot mot välfärden. Det är nödvändigt att sanera finanserna.
Vi socialdemokrater är beredda att medverka till
utgiftsminskningar på sammanlagt 11,9 miljarder kronor
för budgetåret 1993/94, dvs. samma omfattning
som regeringen föreslagit. Vi föreslår att riksdagen skall ge
regeringen i uppdrag att utarbeta ett samlat, långsiktigt och
hållbart program för besparing och förstärkta statsfinanser.
I detta samlade program skall åtgärder för budgetåret
1993/94 fogas in på samhällsekonomiskt riktigt sätt.
Ett beslut om ett långsiktigt program för sunda
statsfinanser skall enligt vår mening fattas av riksdagen
under våren tillsammans med ett program för arbete,
utbildning och tillväxt som redovisats i våra motioner. Det
besparingsprogram regeringen föreslagit i proposition
1992/93:100 kan vi inte acceptera i nuvarande utformning.
Mål för studiestöden
Det övergripande målet för studiestöden är att
medverka till att de utbildningspolitiska målen uppnås.
Studiestöden ska också undanröja ekonomiska, geografiska
och sociala hinder för studier, samt genom sin nivå ge
faktiska möjligheter att studera. Det är också viktigt att
stöden står i samklang med samhällets fördelningspolitiska
mål. En viktig målsättning är därutöver att reglerna ska
vara enkla och lättöverskådliga. Stöden bör också vara så
neutrala som möjligt när det gäller val av utbildning. I vissa
fall har det dock varit nödvändigt att av rekryteringsskäl ge
bättre villkor, exempelvis utbildningsarvoden vid vissa
lärarutbildningar, särskilt vuxenstudiestöd vid YTH
(Yrkesteknisk högskola), uppsökande verksamhet på
arbetsplatser och förmånliga vuxenstudiestöd.
Stöd till ungdomar i gymnasieskolan
I en tid av hög ungdomsarbetslöshet och då behovet är
som störst att öka rekryteringen till gymnasieskolan, väljer
regeringen att försämra studiestödet. Tvärtom borde man
överväga en förstärkning, åtminstone för åldersgruppen
över 18 år, för att kunna behålla så många som möjligt det
tredje året samt att om möjligt locka tillbaka en del av dem
som tidigare lämnat gymnasiet efter endast två läsår.
Eftersom samhällsekonomin är hårt ansträngd ser inte
heller vi någon möjlighet att i dag föreslå en sådan
förstärkning. Dock bör regeringens förslag om nedskärning
av utgående studiehjälp avvisas.
Det extra tillägget borde i enlighet med en från CSN
framlagd rapport kunna föras in i bostadsbidragssystemet.
Regeringen anger tekniska svårigheter som motiv till att
inte föreslå en sådan förändring. Några verkliga försök att
lösa dessa eventuella tekniska problem har dock inte gjorts.
Det extra tillägget är numera den enda inkomstprövade
delen av studiehjälpen. Det utgår i huvudsak till
ensamstående föräldrar. Därför borde man i anslutning till
förnyade överväganden gällande stödet till ensamföräldrar
på nytt ta upp frågan om samordning. Detta bör ges
regeringen till känna. Efter en sådan förändring blir
studiebidraget den enda kvarvarande stödformen. Den
enda prövning som förekommer är om man verkligen
studerar. Detta bidrag skulle i en framtid kunna utbetalas
direkt till eleverna och därmed kanske en större
rekryteringseffekt skulle kunna uppnås. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Med anledning av våra förslag om fler utbildningsplatser
i gymnasieskolan samt då vi motsätter oss regeringens
besparingsförslag, bör anslaget till studiehjälp höjas med
711 miljoner kronor. Vi har då räknat med ytterligare 35 000
studerande.
Stöd till vuxna i gymnasieskola eller grundläggande
utbildning
År 1975 infördes vuxenstudiestöden för att ersätta
inkomstbortfall vid studier. Genom lagstadgad rätt till
ledighet för studier och en rätt till stöd, har många vuxna
fått nya möjligheter i sitt arbete och i sitt liv. Dessa stöd har
fram till i år finansierats med en arbetsgivaravgift. Parterna
på arbetsmarknaden har alltså ansett att vuxnas utbildning
varit viktig. Stöden har styrts till dem som haft den kortaste
utbildningen och till dem som varit svårast att rekrytera till
studier. Tanken var, när stöden infördes, att alla i ett kortare
perspektiv skulle kunna erhålla minst gymnasiekompetens.
På sikt skulle högskoleutbildning göras möjlig för flertalet.
Utvecklingen har dock inte blivit sådan. Avgiften har inte
höjts nämnvärt och viss andel av medlen har använts till
andra ändamål. Genom att nivån på stöden hela tiden höjts
så har allt färre fått möjlighet till studier.
Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte i
februari 1990 en utredning för att se över vuxnas
möjligheter att finansiera studier. Dels i perspektivet att
stöden var otillräckliga antalsmässigt, dels i perspektivet att
utbildningsutbudet hade förändrats. Samordning nämndes
också som önskvärd.
Förslag lämnades i augusti 1991 om generell rätt till ett
förmånligt stöd för grundskole-
och gymnasiestudier för vuxna. Med garantier för rätt till
stöd både för korta och långa studier skulle
urvalsprövningar och därmed sammanhängande krånglig
administration kunna undvikas. En särskild resurs skulle
avsättas för facklig utbildning, och studievägledning och
uppsökande verksamhet skulle förstärkas. Viss samordning
föreslogs också. Utredningens förslag har inte
remissbehandlats. I stället har stora nedskärningar gjorts på
vuxenstudiestödsområdet av den borgerliga
riksdagsmajoriteten.
Enligt vår uppfattning bör studiestödet till vuxna snarast
byggas ut enligt följande riktlinjer:
Grundläggande utbildning bör erhållas utan
skuldsättning. Kommunen har en skyldighet att anordna
sådan utbildning. Invånarna har en laglig rätt till den. Det
vore naturligt att också införa en rätt till studiestöd utan
urvalsförfarande. Det skulle kunna ligga på en nivå som
motsvarar A-kassa eller utbildningsbidrag och i sin helhet
utgöras av bidrag. För den som läser i studiecirkelform eller
på annat sätt under kortare tid, kan ett sådant stöd
timbaseras. Nödvändiga begränsningar kan sedan göras
beträffande ämnesval och nivå på utbildningen. Ett annat
alternativ är att koppla nivån till studiemedlen men med
100-procentigt bidrag. Detta skulle också gå att timbasera.
Gymnasial utbildning för vuxna bör ges minst samma
villkor som i dag, nämligen ett 65-procentigt bidrag för
långa studier och ersättning per timme för kortare studier.
Problemet är dock att 80--85 procent av dem som söker
särskilt vuxenstudiestöd får avslag. Utredningens förslag på
detta område var också här en generell rätt till stöd, men
det förutsatte samordning med utbildningsbidragssystemet.
Eventuellt borde man i stället samordna med
studiemedelssystemet, som ju är alternativet för många,
och som är ett rättighetssystem utan särskilt
urvalsförfarande.
Studiemedel skulle kunna utgå men med en högre
bidragsandel för denna grupp. En förutsättning är dock att
nivån blir likvärdig med vad som kan utgå i dagens system.
För kortare studier bör som hittills utgå en ersättning per
timme. Eventuella begränsningar kan göras genom
koppling till ämnen och nivå på utbildningen.
Internatbidrag har som hittills en given plats i ett nytt
system. Möjlighet till kollektiv ansökan bör också finnas, då
det visat sig vara den effektivaste formen för att nå
lågutbildade.
Aktiv uppsökande verksamhet är kärnan i ett framtida
studiestöd för vuxna. Förutom den skyldighet kommunerna
har bör medel avsättas för uppsökande verksamhet på
arbetsplatserna. Erfarenheterna av tidigare sådan
verksamhet är mycket goda. Bidrag ska också kunna ges till
inventering av utbildnings- och kompetensbehov i företagen
om parterna söker gemensamt.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om ett sammanhållet och samordnat studiestöd för vuxna i
grundläggande och gymnasial utbildning enligt de riktlinjer
vi förordat. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
Med anledning av situationen på arbetsmarknaden bör
dock redan nu vissa åtgärder vidtas. Som en följd av vår
motion om ytterligare utbildningsinsatser bör anslaget till
SVUX öka med 315 miljoner kronor och anslaget till
SVUXA öka med 1 494
miljoner kronor. Vi har då räknat med att ytterligare
5 000
personer kan erhålla SVUX och ytterligare 24 000
personer kan erhålla SVUXA.
I samband med detta bör reglerna för SVUXA ändras
något. SVUXA bör för den som fyllt 25 år och i övrigt
uppfyller villkoren kunna utgå för kortare (dvs. högst två
terminer), valfria studier på alla nivåer, alltså också
högskola under en försöksperiod av två år. Under denna
period bör också åldersgränsen sänkas till 22 år och kravet
om förvärvsarbete ändras till två år, för studier på
grundskole-
och gymnasienivå. Detta bör underlätta för arbetslösa
att söka sig till det ordinarie utbildningssystemet. SVUXA
bör också kunna utgå till personer som blivit varslade.
Arbetsförmedlingen ska således stimulera de arbetslösa att
välja utbildning och kunna hänvisa till SVUXA. Detta
innebär att arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken
kompletteras med en ''utbildningslinje''.
Vuxenutbildning genom studiecirkel, kortkurs på
folkhögskola eller enstaka ämnen i kommunal
vuxenutbildning är en verksamhet som många vill delta i för
att förkovra sig. Emellertid har anslaget till korttidsstöd och
internatbidrag nu urholkats så kraftigt, att många inte ens
anser det lönt att göra ansökan. Om anslaget höjdes skulle
flera personer som tillhör vuxenutbildningens målgrupp
kunna studera, vilket i sin tur bidrar till en
kompetensutveckling av medborgarna. Ersättningsnivån
för korttidsstudiestödet bör höjas från 68 kronor till 75
kronor per timme och internatbidraget bör vara 370 kronor
per dygn. I samband med detta bör den kollektiva ansökan
återinföras.
Som tidigare nämnts anser vi att kärnan i hela systemet
är den uppsökande verksamheten. Vi föreslår därför att
anslaget till uppsökande verksamhet och utbildning av
studieorganisatörer återinförs. Anslaget F 5 blir med vårt
avslagsyrkande på besparingen och med de nya satsningar
vi föreslagit totalt 3 150,3
miljoner kronor. Vårt förslag till fördelning inom
anslaget är följande: Korttidsstudiestöd och internatbidrag
251 miljoner, särskilt vuxenstudiestöd 1 265,1
miljoner, särskilt vuxenstudiestöd till arbetslösa 1 561,5
miljoner och till uppsökande verksamhet m.m. 70
miljoner. Samtidigt bör 2,7 miljoner föras över från detta
anslag till administration. Förslagen ligger helt i linje med
den fördelning som föreslagits i CSN:s anslagsframställning
för det kommande budgetåret.
Studiestöd för högskolestudier
Studiemedelssystemet reformerades från den 1 januari
1989 efter förslag från den dåvarande socialdemokratiska
regeringen. Nivån på studiemedlen höjdes avsevärt och
bidragsdelen sexdubblades. Detta blev möjligt dels genom
en omfördelning av subvention från återbetalningssidan till
direkt bidrag, dels genom ytterligare budgetmedel. På
återbetalningsområdet gick man över från annuitetslån till
att återbetala i procent av inkomsten.
Mycket stor politisk enighet rådde om de grundläggande
principerna för förändringen, nämligen överföringen av
subventionen till tilldelningssidan, studiebidragets och
lånets nivåer samt återbetalningssystemets nya
konstruktion. Redan från början uppdrogs till CSN
(Centrala studiestödsnämnden) att utvärdera dessa nya
regler särskilt med hänsyn till skuldutvecklingen.
Riksdagen har därefter justerat fribeloppsreglerna samt
beslutat bibehålla det s.k. CSN-kortet som ger reserabatter
på tåg, flyg och vissa busslinjer.
Under 1970-
och 1980-talen gällde studiestödsdebatten oftast nivån på
studiemedlen. Många utredningar visade klart att nivån var
otillräcklig. Några mindre höjningar gjordes under årens
lopp, men först från år 1989 blev nivån allmänt accepterad.
Debatten har därefter gällt skuldutvecklingen. Med vårt
höga ränteläge finns det naturligtvis anledning att oroas.
Lånet har ju numera normal ränta. Den fastställs för varje
år av regeringen och skall vara viss andel av statens
upplåningsränta. Häri ligger en räntesubvention som
motsvarar en allmän avdragsrätt vid beskattning.
Flera utvärderingar visar att systemet i huvudsak är bra
och att man efter normallånga studier och med normal
löneutveckling klarar att återbetala sina skulder inom rimlig
tid, dvs. 20--25 år. Dock har skatteomläggningens effekter
med i praktiken en kraftig räntehöjning påverkat
relationerna mellan bidrag och lån på sikt. Det vore
önskvärt om den tidigare fördelningen kunde bibehållas.
Ansökningarna om studiemedel har ökat mycket kraftigt
under senare år. Viss del kan förklaras av lågkonjunkturen
och av ett större utbildningsutbud. Viss del kan helt klart
förklaras av att i princip alla hinder tagits bort som gäller
studiemedel vid utlandsstudier. Viss del måste dock
tillgodoräknas systemets goda sidor. Man kan dock märka
en större medvetenhet om skuldsättningen hos de
studerande. Allt fler tar ut endast bidragsdelen eller lägre
lånebelopp. Ekonomisk rådgivning ingår numera som en
förmån vid utbetalning av studiemedel.
Den borgerliga regeringen har gjort en egen översyn av
studiestödssystemen och då i huvudsak av studiemedlen. En
promemoria har nyligen presenterats. Denna ska nu
remissbehandlas.
Vi är naturligtvis öppna för en diskussion om
studiemedelssystemets framtid, när pågående analyser är
färdiga. Främst bör en bred remissopinion inväntas. Ovan
nämnda mål bör dock gälla också i fortsättningen. Åtgärder
bör som tidigare nämnts vidtas för att hålla nere
skuldsättningen. Det kan göras genom förstärkning av
studiebidraget, genom att skärpa meritprövningen, genom
förändring av antalet terminer med generell rätt till stöd,
genom förstärkt studierådgivning, genom förändringar i
utbildningsorganisationen eller ytterligare insatser för
ekonomisk rådgivning.
När det gäller återbetalningssystemet måste man tänka
sig extra noga för, eftersom man vid varje förändring av
skärpningskaraktär måste inrätta ett helt nytt system. Vi har
redan två system. Om det bedöms nödvändigt med ett
tredje system, vore det bäst både för de studerande och ur
administrativ synpunkt, om man gjorde så små justeringar
som möjligt. Nivån på den procentuella återbetalningen
kan säkert diskuteras, men det kräver i sin tur ett
låginkomstskydd.
En allmän förutsättning för att man ska kunna vidta
åtgärder som exempelvis skärpta meritkrav, är att en
demokratisk beslutsprocess återinförs. Denna fråga
utvecklas ytterligare nedan. I samband med förändringar i
studiemedelssystemet bör samordning med
vuxenstudiestöden också prövas. Riksdagen bör ge
regeringen till känna att det fortsatta beredningsarbetet bör
ges den inriktning som angivits ovan.
Genom våra förslag på utbildningsområdet berörs också
studiemedelsanslaget. Detta bör höjas med 306 miljoner
kronor. Vi har då räknat medel för ytterligare ca 20 000
studerande i olika former av utbildningar.
Vi har i en annan motion redovisat vår syn på
studiemedlens nivå.
Låneverksamheten i studiemedelssystemet föreslås i
budgetpropositionen i större utsträckning bli
avgiftsfinansierad. Bl.a. skall en uppläggningsavgift på
lånen kunna tas ut. Vi godtar detta förslag men vill ha en
annan teknik för hanteringen. För att undvika rundgång av
pengar och för att ge CSN ytterligare incitament till
rationaliseringar och besparingar, är det rimligt att CSN
direkt får foga över avgiften. I stället kan CSN:s
administrationsbidrag minska. Vi yrkar alltså avslag på
förslaget om ett nytt anslag. Regeringen bör återkomma till
riksdagen i frågan.
En avgift på det s.k. CSN-kortet har också aviserats. Vi
kommer att ta ställning till detta när förslag föreligger. Då
har vi också resultatet av pågående förhandlingar om
reserabatternas innehåll. En av fördelarna med CSN-kortet
har varit att det varit lätt att administrera. Det är viktigt att
också i fortsättningen kunna ha en enkel administation.
Beslutsprocess och administration
Studiemedels- och vuxenutbildningsnämnderna
avskaffades av den borgerliga riksdagsmajoriteten från den
1 juli 1992 egentligen utan sakliga skäl. Detta har fått till
följd att allt demokratiskt inflytande försvunnit när det
gäller studiestödsfrågor. Nämnderna hade tidigare handlagt
ca 20 000--25 000
ärenden per år. Det kunde gälla urvalsfrågor,
meritprövning, dispens från åldersregler m.m. Oftast
handlade det om svåra avvägningar och
skälighetsbedömningar. Enkla ärenden avgjordes givetvis
på kanslinivå. Man kan idag inte överklaga ett beslut över
huvud taget. Detta är självklart helt oacceptabelt.
Vi angav redan i samband med beslutet om nämndernas
avskaffande, att vi var beredda att diskutera förändringar
beträffande nämndernas utformning och arbetsuppgifter
allt eftersom man gjorde förändringar av studiestöden. Vi
har samma inställning i dag. Utgångspunkten måste dock
vara att regionalt förtroendemannainflytande ska finnas i
för medborgarna viktiga studiestödsbeslut, där urvals- och
skälighetsbedömningar förekommer. Det är också viktigt
med ett reellt studerandeinflytande. Möjlighet att
överklaga måste återinföras. Dessa frågor blir än mer
aktuella om man överväger skärpningar av olika
regelsystem.
Vad vi anfört om demokratiskt inflytande och
överklagandemöjligheter bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Administrationen av studiestödssystemen har fungerat
mycket väl under senare år. Våra förslag under olika avsnitt
ovan kommer att medföra förändringar för
studiestödsmyndigheten. Vi förutsätter att detta vägs in i ett
fortsatt beredningsarbete. Önskvärt är att stor beredskap
kan upprätthållas för regional och lokal verksamhet, så att
god kontakt kan bibehållas med olika utbildningsanordnare
och med numera geografiskt spridda studerande. Våra
förslag om aktiv uppsökande verksamhet och en stor
satsning på återkommande utbildning gör detta än mer
angeläget. Vad vi här anfört om administration bör ges
regeringen till känna.
Förslagen i denna motion får direkta konsekvenser
också på den administrativa sidan. Anslaget till CSN bör
därför höjas med 2,7 miljoner kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära ett
samlat, långsiktigt och hållbart program för stärkta
statsfinanser,1
2. att riksdagen avslår proposition 1992/93:100 vad avser
besparingar på anslagen F 3 Studiehjälp m.m. och F 5
Vuxenstudiestöd m.m.,
3. att riksdagen beslutar att i bilaga 9, anslag F 3
Studiehjälp m.m., för budgetåret 1993/94 öka anslaget med
711 000 000 kr utöver regeringens förslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordning vad gäller det extra
tillägget i studiehjälpen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbetalning av studiebidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett sammanhållet och samordnat
studiestöd för vuxna,
7. att riksdagen beslutar att inom en ram på 3 150 300 000
kr för anslag F 5 Vuxenstudiestöd m.m. i bilaga 9 för
budgetåret 1993/94 fördela anslaget i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
studiestödslagen att SVUXA under en försöksperiod kan
utgå på ett mera flexibelt sätt i enlighet med vad som anförts
i motionen,
9. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
studiestödslagen som anförts om korttidsstudiestöd,
internatbidrag och kollektiv ansökan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av
beredningsarbetet beträffande studiemedelssystemet,
11. att riksdagen beslutar att i bilaga 9, anslag F 4
Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 öka anslaget med
306 000 000 kr utöver regeringens förslag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om demokratiskt inflytande och
överklagandemöjligheter i beslutsprocessen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om administrationen av
studiestödssystemen,
14. att riksdagen beslutar föra över 2 700 000 kr från
anslaget F 5 till anslaget F 1 Centrala studiestödsnämnden
m.m.
Stockholm den 26 januari 1993
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Maud Björnemalm (s)