Innan de allmänna försäkringskassorna bildades hade nästan varje gren inom socialförsäkringen egen administration. Det fanns flera orsaker till detta, bl.a. den etappvisa uppbyggnaden av socialförsäkringen. Reformtakten kom småningom att accelerera men fortfarande med administration gren för gren. Den formen var naturligtvis idealisk när man ville ha snabba genomslag av nya reformer.
Samordningsfrågorna fick stå tillbaka för detta. Framsynta politiker och administratörer insåg så småningom att så kunde det inte fortsätta. Stora belopp betalades ut felaktigt i brist på samordningsregler.
De statliga tjänstepensionerna samlades 1959 till en gemensam administration i Statens Pensionsanstalt, SPA (SFS 1959:374). Dessförinnan administrerades de av myndigheterna själva, de statliga verken och i vissa fall av Statskontoret.
Ur prop. 1959:151 hämtas följande:
Vid en överenskommelse med personalorganisationerna om det nya pensionssystemet utgick parterna från att en gemensam utbetalning av personalpension och annan allmän pension skulle anordnas. Vid anmälan av propositionen 1958:157 förutsattes att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de administrativa föreskrifter som erfordras för genomförande snarast möjligt av anordningen med gemensam utbetalning. På grund av tidsnöd startades planeringen av utbetalningsfrågorna innan riksdagen fattat beslut i anledning av överenskommelsen. En särskild utredning tillsattes därför redan i maj 1958.
I direktiven för utredningen framhölls bland skälen för en gemensam utbetalning, att det s.k. bruttosystemet, som ligger till grund för den nya statliga personalpensioneringen, under alla förhållanden kräver en rapportering av uppgifter mellan berörda myndigheter samt att det var angeläget att undvika, att missförstånd uppkom hos pensionärerna om pensioneringens sakliga innebörd. Det förutsattes att gemensam utbetalning borde komma till stånd även i fråga om pensionsförmåner enligt de äldre bestämmelserna.
Vid genomförandet av lag om allmän försäkring 1960 skapades de allmänna försäkringskassorna. I samband därmed fördes seriösa resonemang om att administrationen av de statliga tjänstepensionerna skulle föras över till försäkringskassorna. Så blev det inte. I det intensiva arbetet med genomförandet av lag om allmän försäkring och överförandet av den allmänna pensioneringen i sin helhet till försäkringskassorna fr.o.m. januari 1963 orkade man inte med att samtidigt föra över de statliga tjänstepensionerna. Vid den tidpunkten fanns inte heller de möjligheter till datorstöd som erbjuds idag. Dessutom var ju de allmänna pensionerna beloppsmässigt mycket blygsamma jämfört med de statliga. Principen med bruttosamordning, d.v.s. att den statliga bruttopensionen minskas med den allmänna pensionen, spelade också in vid valet av administratörer. SPA blev under 1963 statens personalpensionsverk (SPV).
1973 fick försäkringskassorna ett helt nytt datorstöd för administration av de allmänna pensionerna i Riksförsäkringsverkets ADB-central i Sundsvall. Dit lokaliserades även SPV:s verksamhet. I den ADB-centralen fanns det fram till våren 1990 två parallella system för utbetalning av de allmänna pensionerna. Från maj 1990 sker SPV:s utbetalningar via DAFA i Stockholm.
I Stockholm finns även Kommunernas Pensionsanstalt (KPA), som också betalar ut allmän pension som samordnas med kommunal tjänstepension.
Allmän pension betalas således ut av tre skilda administrationer: Försäkringskassorna genom ADB- centralen i Sundsvall, SPV genom DAFA i Stockholm och KPA genom egen datorkraft i Stockholm, som var för sig skapar och underhåller egna ADB-rutiner.
Idag, 30 år efter det att ATP började betalas ut, finns inte längre samma motiv för denna administration av utbetalning. Under mars månad 1991 slöts ett nytt pensionsavtal på den statliga sidan. Det nya avtalet innebär att den statliga tjänstepensionen betalas ut med ett nettobelopp utan någon samordning med den allmänna pensionen. Dessutom är numera allmän pension beloppsmässigt den dominerande delen av vad SPV betalar ut i pensioner.
Vårt förslag är att utbetalning av allmän pension enbart skall göras av de allmänna försäkringskassorna och att kassorna samtidigt kan ta på sig att betala ut statliga kompletterande tjänstepensioner för dem som får pension både enligt det nya och det gamla pensionsavtalet. På samma sätt bör utbetalning av de kommunala kompletteringspensionerna kunna göras av kassorna.
Samtidigt bör övervägas om också den övriga administrationen av de statliga tjänstepensionerna, d.v.s. beviljande och beräkningsdelen, kan överföras till försäkringskassorna. Den delen av administrationen för de kommunala pensionerna kan knappast föras över till kassorna genom lagstiftning.
En av de främsta fördelarna med en överföring av administrationen till kassorna är serviceaspekten. Pensionärerna får direkt ett beslut på sin sammanlagda pension. Även i andra sammanhang blir servicen bättre genom att den samlade ''bilden'' vid frågeställningar från pensionärerna kan lämnas direkt. Idag kan försäkringskassorna inte ens lämna upplysning om hur skatt dras på pensionen för att man inte har tillgång till några uppgifter från SPV:s register via terminal sedan deras utbetalningar flyttades från ADB-centralen i Sundsvall till DAFA i Stockholm. En samlad administration för utbetalning bör dessutom medföra administrativa vinster. Dessutom kan pensionärerna därigenom få sin pension direkt till det bankkonto som de själva önskar och inte som nu är fallet via ett av SPV nyöppnat konto i Nordbanken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning om överföring av administrationen av pensionsutbetalning hos SPV och KPA till de allmänna försäkringskassorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning om överföring av administrationen för övriga delen av den statliga personalpensionen till de allmänna försäkringskassorna.
Stockholm den 25 januari 1993 Monica Öhman (s) Sten-Ove Sundström (s) Bruno Poromaa (s) Åke Selberg (s) Leif Marklund (s) Ewa Hedkvist Petersen (s)