Regeringens arbete med att reformera
socialförsäkringssystemet är synnerligen angeläget.
Rent generellt kan konstateras att det nuvarande
socialförsäkringssystemet är oöverskådligt och svårt att
förstå för den enskilde. Den enskildes möjlighet till insyn
och kontroll är begränsad. Systemet är med sina olika
försäkringsgrenar och ersättningsnivåer besvärligt att
administrera.
Antalet sjukskrivningar, arbetsskadeanmälningar och
förtidspensioneringar har minskat under senare tid. Det är
dock fortfarande ett stort antal människor som slås ut från
arbetsmarknaden. Medvetenheten om arbetsmiljöns
betydelse för individens välbefinnande och för företagets
produktivitet har ökat. Det har bland annat att göra med
att arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön skärpts. Arbetet
med att förbättra arbetsmiljön måste intensifieras.
Utbyggnaden kring generella system utifrån
inkomstbortfalls- principen har givit medborgarna en
närmast heltäckande trygghet för inkomsten. Den har
därtill medverkat till ett högt skattetryck eftersom
förmånerna ofta är indexerade till inflationen.
Socialförsäkringarnas utbyggnad i kombination med olika
avtalsförsäkringar har i många fall givit större
kompensation vid sjukdom än vid arbete.
Ett socialförsäkringssystem måste för att vara hållbart
skapa trygghet för dem som är sjuka och kompensera
inkomstförluster. Alla människor måste tillförsäkras en
social och ekonomisk grundtrygghet. Det är den enskildes
behov och önskemål som skall ligga till grund för statens
insatser. Goda förutsättningar bör därtill ges för
individuella påbyggnader av försäkringsskyddet. Mångfald
och valfrihet skall prägla socialförsäkringssystemets
uppbyggnad. Systemet måste vidare vara enkelt och
enhetligt. Inslaget av självrisk för olika förmåner bör öka.
Socialförsäkringssystemet måste medverka till att
människor snabbt kan återgå till arbetslivet. Det bör
innehålla kraftfulla spärrar mot varje slag av missbruk. Det
måste klart slås fast att det skall löna sig att arbeta.
Kostnaderna i systemet måste tydliggöras och följas upp.
Det får inte införas regler som försvårar för arbetsgivare att
driva sina företag.
Regeringen avser inom kort att tillsätta en beredning
som skall se över möjligheterna att lyfta ur
socialförsäkringarna ur statsbudgeten och ge
arbetsmarknadens parter huvudansvaret för
försäkringarna. Det är positivt att nya försäkringsmodeller
övervägs. En sådan korporativisering av
försäkringssystemen som en överflyttning innebär torde
dock inte lösa de problem som skisserats ovan.
Beslutsfattandet skulle fortfarande ske på central nivå, utan
att den enskilde upplevde något påtagligt samband mellan
kostnader och förmåner. Det är därför angeläget att även
andra former för en reformerad socialförsäkring prövas.
Vad här anförts om grunderna för ett nytt
socialförsäkringssystem bör ges regeringen till känna.
Ny beräkning av SGI
Enligt gällande regler har en person, som är inskriven
hos försäkringskassa och som fyllt 16 år, rätt att vid sjukdom
erhålla sjukpenning om hans sjukpenninggrundande
inkomst (SGI) uppgår till 6 000 kronor. SGI är den inkomst
i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner som en
försäkrad kan förväntas få av eget arbete.
De nuvarande reglerna för beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) har givit upphov
till överkompensation. Kvalifikationskraven för rätt till
sjukpenning har varit lågt ställda. Bristande harmonisering
mellan SGI-beräkningen och andra lagar, t ex
semesterlagen, har förelegat.
Det är nu angeläget att dessa regler får en annan
utformning. En återgång bör ske till en strikt användning av
inkomstbort- fallsprincipen. Det bör endast vara det
faktiska bortfallet som skall ersättas, dvs den lön som
vederbörande skulle ha fått. Olika former av räntor och
utdelningar bör inte ingå i beräkningsunderlaget.
Skattepliktiga förmåner som fri bil, fri kost m m bör inte
heller räknas in. SGI-beräkningen och semesterlagen måste
harmoniseras så att möjligheten att få dubbel semesterlön
avskaffas. När det gäller SGI för arbetslösa måste
ersättningsregler samordnas så att inte någon
överkompensation uppstår. Arbetslösa som är berättigade
till ersättning från arbetslöshetskassan eller uppbär KAS,
och som har ett inkomstbortfall vid sjukdom, bör ha rätt till
sjukpenning istället för arbetslöshetsersättning.
Riksförsäkringsverket har i en rapport ''RFV anser
1992:4'' redovisat förslag till förändringar av reglerna för
den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). En rad
viktiga förslag redovisas här. Det gäller bland annat nya
kvalificeringsregler för rätt till sjukpenning, ändringar i
rätten att kvarstå i SGI och nya grunder för beräkning av
SGI. Dessa förslag bör snarast ligga till grund för en ny
modell för beräkning av SGI. Vad här anförts om nya regler
för SGI bör ges regeringen till känna.
Sjuklönereformen
Rätten till sjuklön gäller anställda som på grund av
sjukdom är förhindrade att arbeta. Enligt 1 § lagen om
sjuklön omfattas däremot inte egenföretagare och
uppdragstagare av rätten till sjuklön. För dessa gäller även
fortsättningsvis lagen om allmän försäkring. Det innebär
bland annat att enmansföretagare som driver sin rörelse i
aktiebolagsform -- utan anställda -- skall betala sin egen
sjuklön och för sin rehabilitering, trots att inga pengar
kommer in under sjukdomstiden. Personkretsen, dvs de
som omfattas av reglerna för sjuklön, bör ses över i syfte
att åstadkomma likställighet medborgare emellan. Vad här
anförts bör ges regeringen till känna.
Sjuklönereformen måste vidare vara kostnadsneutral för
arbetsgivare som grupp. Det är därför angeläget att
regeringen noggrant följer kostnadsutvecklingen och att
avgiften vid behov justeras. Detta bör ges regeringen till
känna. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot
sjukfrånvaron bland egenföretagare. Enligt aktuell statistik
från riksförsäkringsverket (RFV) ökar sjukfrånvaron för
denna grupp. För egenföretagare med en sjukförsäkring
utan karensdagar är sjukfrånvaron högre än för de
anställda. Sjukfrånvaron för denna grupp bör bli föremål
för en utvärdering. Vad här anförts bör ges regeringen till
känna.
Rehabiliteringsregler
Från den 1 januari 1992 har arbetsgivaren ett
förstahandsansvar för de anställdas rehabilitering.
Arbetsgivaren skall bland annat göra en
rehabiliteringsutredning om det inte framstår som
obehövligt.
De nya skärpta bestämmelserna har lett till ett inte
obetydligt merarbete för arbetsgivarna. Många
småföretagare har inte resurser att genomföra
rehabiliteringen såsom avses. Större hänsyn bör nu tas till
deras situation. Arbetsgivare med upp 15 anställda bör ges
rätt att, om de så önskar, få en rehabiliteringsutredning
utförd av försäkringskassan. Socialförsäkringsutskottet
(1991/92:SfU8) har, vid sin behandling av en tidigare
motion med samma krav, uttryckt förståelse för att
rehabiliteringsansvaret kan medföra vissa praktiska
problem för arbetsgivare med få anställda. Vad här anförts
bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grunderna för ett nytt
socialförsäkringssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av nya regler för
beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI),
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om sjuklön att egenföretagare och
uppdragstagare omfattas av rätten till sjuklön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett kostnadsneutralt
sjuklönesystem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utvärdera
egenföretagarnas sjukfrånvaro,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring 22 kap. lagen om allmän försäkring att
rehabiliteringsutredning i vissa fall kan utföras av
försäkringskassan.
Stockholm den 26 januari 1993
Marianne Andersson (c)
Alva Wennerlund (kds)
Filip Fridolfsson (m)