Av 10 kap. 2 § lagen om allmän försäkring framgår följande:
Därest pensionsberättigad under hel månad är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad eller eljest på statens bekostnad intagen i anstalt eller ock tillfälligt vistas utom anstalten må av hans å månaden belöpande folkpension ej utgå högre belopp än regeringen bestämmer.
Det i citatet angivna beloppet inkluderar pensionstillskott, barntillägg och kommunalt bostadstillägg.
Totalt i landet torde ca 3.000 dylika ärenden handläggas inom försäkringskassorna. De är mycket arbetstidskrävande och besvärliga att handlägga, bl.a. genom att handläggningen ofta kräver omfattande kontakter med de berörda pensionstagarna.
Folkpensionen skall vara nedsatt endast då intagning/häktning föreligger för hel kalendermånad. Ett besked om intagning medför att nedsättningen äger rum fr.o.m. månaden efter intagningen. När pensionstagaren friges skall pensionen räknas upp fr.o.m. samma månad som frigivningen sker. Ofta erhålls beskedet om intagning vid en sådan tidpunkt, att nedsättningen måste följas av ett krav på för mycket utbetald folkpension.
Konsekvenserna av de här aktualiserade bestämmelserna varierar mycket från fall till fall. En ensamstående pensionstagare, som ej har tilläggspension men i stället pensionstillskott och bostadstillägg, får en nedsättning, som blir avsevärt mycket högre än vad fallet blir för en ensamstående pensionstagare med tilläggspension, som ej berättigar till pensionstillskott och bostadstillägg. Om intagningen omfattar några månader uppstår därtill svårigheter för den ovan först nämnde pensionstagaren att kunna behålla sin bostad.
Mycket anmärkningsvärt är vidare bestämmelsen om nedsättning av folkpensionen endast då intagning/häktning föreligger för hel kalendermånad. En pensionstagare som tas in på anstalt t.ex. under tiden 5 april--5 maj samma år får ej vidkännas någon reducering, eftersom tiden ej omfattar hel kalendermånad. Däremot görs avdrag för pensionstagare, som varit intagen vid sjukvårdsinrättning under samma tid. Rimligen bör inte den som gör sig skyldig till kriminell handling gynnas i jämförelse med den som är sjuk.
Det ovan redovisade vittnar om att de nuvarande bestämmelserna bör ändras. Motsvarande avdragsregler, som tillämpas för pensionstagare vid sjukhusvård, bör i princip kunna gälla vid omhändertagande inom kriminalvården. En avgift skall alltså erläggas genom avdrag på pension och anpassas till vad en pensionär har att erlägga vid sjukhusvård. Härigenom torde såväl ekonomiska som personella besparingar uppstå, stora skillnader i nedsättningen av pensionerna kunna undvikas och likformighet skapas, när det gäller pensionstagarnas betalning för sjukhusvård resp. kriminalvård.
Enligt vår mening är det angeläget att en översyn av de nu gällande reglerna snarast kommer till stånd. Det finns all anledning att verka för en enklare försäkring, som kan ge både ekonomiska och personella besparingar och som därtill skapar likformighet och rättvisa, när det gäller skilda vårdformer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av bestämmelserna rörande bestämmelser för pensionsberäkning för personer som är intagna för kriminalvård, m.m.
Stockholm den 24 januari 1993 Hans Nyhage (m) Lars Björkman (m)