När ett barn blir sjukt och en förälder måste stanna
hemma utgår tillfällig föräldrapenning.
Hos ett heterosexuellt par kan bägge de biologiska
föräldrarna erhålla den tillfälliga föräldrapenningen
beroende på vem som väljer att stanna hemma och vårda
barnet. Om den biologiske föräldern sammanbor med en
person som inte är barnets biologiske förälder kan han/hon
till denna överlåta sin tillfälliga föräldrapenning.
Hos ett homosexuellt par kan bara den som är biologisk
förälder erhålla tillfällig föräldrapenning. Den biologiske
förälderns sambo kan idag inte erhålla tillfällig
föräldrapenning om man av praktiska skäl tycker det är
lämpligare att denna stannar hemma för att vårda barnet.
Denna diskriminerande skillnad mellan heterosexuella
och homosexuella beror på att den lag som styr den
tillfälliga föräldrapenningen säger att överlåtelse till sambo,
som inte är biologisk förälder, kan ske om man
sammanlever under ''äktenskapsliknande former''. Och
som lagsituationen är idag kan två homosexuella sambor, i
lagens mening, inte sammanleva under äktenskapsliknande
former. Den homosexuella föräldern har alltså inte samma
rätt som den heterosexuella.
För barnet, som dagligdags lever tillsammans med sina
bägge ''mammor'' eller ''pappor'', och oftast betraktar
bägge som sina föräldrar, kan det inte spela någon roll vem
av dessa som väljer att stanna hemma och ta ansvaret för
vården.
Den nuvarande regeln gör det mycket svårt att praktiskt
lösa en situation där den biologiske föräldern av praktiska
skäl, exempelvis situationen på jobbet, har svårt att stanna
hemma. Den för barnet bästa lösningen i en sådan situation
är att den andra ''föräldern'' som man bor tillsammans med,
trots att denna inte formellt är vårdnadshavare, kan få
stanna hemma och erhålla tillfällig föräldrapenning. Barnet
får vård av en person som det känner och litar på.
De nuvarande reglerna för tillfällig föräldrapenning är
inte bara ett problem för homosexuella par. Ensamstående
föräldrar som ibland inte har möjlighet att stanna hemma
hos ett sjukt barn kan inte överlåta sin tillfälliga
föräldrapenning till någon annan, förutsatt att denne inte är
sambo med föräldern. Skulle man exempelvis kunna få
barnets mor- eller farföräldrar, en nära släkting eller nära
vän att ta hand om det sjuka barnet utgår ingen tillfällig
föräldrapenning till den som hjälper den ensamstående
föräldern.
Även om man hos heterosexuella par även med dagens
regler har större möjligheter att välja vem som ska stanna
hemma och vårda barnet på grund av att man de facto är två
personer som delar på ansvaret uppstår ibland situationer
som dessa regler försvårar. Om bägge föräldrarna av
praktiska skäl inte kan stanna hemma och vårda sitt barn
kan de inte anlita sina föräldrar, nära vänner eller släktingar
om dessa behöver få ersättning för förlorad arbetsinkomst.
Tillfällig föräldrapenning kan inte utgå till dessa.
Dagens system är oerhört stelbent och omöjliggör
lösningar som skulle underlätta för föräldrar med sjukt
barn. Dessutom omyndigförklarar systemet föräldrarna
genom att förbjuda dessa att själva bestämma hur man bäst
löser den praktiska omvårdnaden av barnet. Att tro att
föräldrar skulle undandra sig sitt ansvar för barnet eller
välja olämpliga personer att vårda sitt sjuka barn är
knappast troligt.
När Socialförsäkringsutskottet behandlade frågan om
homosexuella föräldrars möjlighet att låta sin sambo ta vård
om det sjuka barnet och därigenom skulle sambon erhålla
tillfällig föräldrapenning, avstyrkte utskottet motionen med
hänvisning till Partnerskapskommitténs arbete. Riksdagen
biföll senare utskottets hemställan (1991/92:SfU8).
Det är på många sätt en märklig hänvisning. Om
problemen med den tillfälliga föräldrapenningen endast
begränsas till homosexuella föräldrar som sambor kan det
finnas en viss logik i utskottets skrivning. Men om man ser
till att samma regler skapar liknande problem för
ensamstående föräldrar och även heterosexuella
föräldrapar verkar utskottets hänvisning helt ologisk.
Partnerskapskommittén arbetar med frågan om en lag
som skulle ge två personer av samma kön rätt att ingå ett
slags äktenskap -- partnerskap. Om de i sitt kommande
förslag till regeringen föreslår införandet av en sådan lag
kan det med största sannolikhet innehålla en lagparagraf
som jämställer partnerskap/partner med äktenskap/makar.
Under förutsättning av riksdagens bifall till en sådan lag
skulle man då, beroende på hur den exakta
lagutformningen ser ut, för dem som väljer att registrera sitt
partnerskap kunna få en lösning vad gäller den tillfälliga
föräldrapenningen.
Men för alla dem som väljer att inte ingå partnerskap
återstår i sådana fall dessa diskriminerande regler om
tillfällig föräldrapenning.
Och för alla de ensamstående föräldrar eller
heterosexuella föräldrapar, som ibland behöver hitta en
annan praktisk lösning för vård av sitt/sina sjuka barn än att
själv stanna hemma, kommer Partnerskapskommitténs
betänkande knappast att betyda någon förbättring. Än
mindre kommer en lag om partnerskap att betyda någon
förändring av de stelbenta reglerna för tillfällig
föräldrapenning som idag försvårar och omyndigförklarar
dessa föräldrar.
För att undanröja denna diskriminering av
homosexuella föräldrar med sambo och för att
myndigförklara heterosexuella föräldrar, ensamstående
eller i par, föreslår vi att regeringen ges i uppdrag att
återkomma till riksdagen med förslag som undanröjer dessa
stelbenta regler för den tillfälliga föräldrapenningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förändringar i
reglerna om tillfällig föräldrapenning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändring som gör det möjligt för förälder/föräldrar med
sjukt barn att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till
annan som vårdar ens sjuka barn.
Stockholm den 26 januari 1993
Kent Carlsson (s)
Martin Nilsson (s)
Ulrica Messing (s)
Christina Linderholm (c)
Berith Eriksson (v)