I lagen om allmän försäkring, som omfattar
sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspension,
definieras basbelopp. Basbeloppet fastställs varje år av
regeringen, efter en justering för inflationen. Vissa
prisförändringar bortses från: de som härstammar från
ändringar i indirekta skatter, statlig fastighetsskatt och
bostadsbidragsräntor. I oktober 1992 fastställdes 1993 års
basbelopp till 34 400 kr.
1962 infördes basbeloppet i Sverige. Meningen var att
man därigenom såg till att värdet på den allmänna
försäkringen aldrig skulle kunna urholkas, och att de
grupper som omfattades av basbeloppbegreppet skulle få ta
del av den värdetillväxt som samhället genererade. Vid
tidpunkten för införandet hade samhället låg inflation och
hög tillväxt. Basbelopp används nu även inom andra
områden såsom sakförsäkring, privata avtal och kontrakt,
och inom banksektorn.
Det som var gårdagens lösning har blivit dagens
problem.
Välfärdsförskjutning
Politikernas uppgift måste vara att stävja ett system där
omfördelning av samhällets krympande resurser sker enligt
föråldrade modeller. Nu när BNP-förändringen i Sverige
varit negativ två år i rad, och även för innevarande år
beräknas bli negativ, har medborgarna i gemen fått det
sämre. Samtidigt får de vars inkomster är baserade på
basbeloppet en större andel av den totala kakan. Att vissa
samhällsgrupper får en automatisk löneökning, utan att
samhället i stort växer, orsakar en orättvis förskjutning av
välfärden.
Inflationsfrämjande
Det svenska samhället är fullt med avtal som indexeras
upp år efter år. Detta system verkar inflationsdrivande,
eftersom förhandlingarna alltid utgår från en summa som
har höjts automatiskt. Många gigantiska avtal som
sjukförsäkringar och folkpension drabbar den offentliga
sektorn med automatiskt växande kostnader varje
budgetår. Kostnader som inte på något sätt återspeglar
välfärden.
All indexering är i sig inflationshöjande. Man behöver
bara titta på ekonomin i ett land som Brasilien där alla
priser byggs på indexering. Brasilien har en galopperande
inflation, och den enda inflationshämmande variabeln har
konstigt nog varit tidsåtgången av omräknande av priser och
skrivande av nya kontrakt.
Omdefiniering
En omedelbar åtgärd som bekämpar både den
okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska
inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte enbart
återspeglar prisutvecklingen utan även den reella
standardutvecklingen i samhället. Detta görs genom att
eventuella förändringar i basbeloppet görs med hänsyn
såväl till förändringar i bruttonationalinkomsten som
inflationen. Vi betvivlar att det finns en formel som
återspeglar verkligheten, så varje år bör ett nytt basbelopp
förhandlas fram efter det att samtliga ekonomiska faktorer
har analyserats.
Indexeringen skall utformas så att den inte försämrar för
de sämst ställda grupperna som inte kan påverka sin egen
situation, framförallt fattigpensionärerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om
allmän försäkring att basbeloppet beräknas med hänsyn till
såväl förändringen av bruttonationalinkomsten som
inflationen,
2. att riksdagen beslutar att basbeloppet skall fastställas
årsvis,
3. att riksdagen beslutar att den under punkt 1 föreslagna
ändringen i beräkningen av basbeloppet inte får drabba
fattigpensionärerna,
4. att riksdagen beslutar om en skyndsam sänkning av
basbeloppet till 1992 års nivå, dvs. 33 700 kr.
Stockholm den 26 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)