Utbildningen är ett måste och en stor jämlikhetsfråga. Likvärdiga studievillkor måste därför gälla. Vårt avlånga land är på många delar glest befolkat, vilket innebär att utbildningsmöjligheterna är koncentrerade till vissa orter. Det betyder att reseavstånden blir därmed långa för många studerande och i första hand för studerande i norra Sverige. Järnvägsnätet är i vissa län nästan obefintligt, vilket innebär att reserabatter med Statens järnvägar inte kan brukas.
Genom förslagen i proposition 1992/93:168 ställs de flesta studerande i de fyra nordligaste länen utanför möjligheterna att erhålla reserabatter. Länstrafikbolagen har fört förhandlingar med CSN om ca 400 000 resor, vilket innefattar de ovannämnda grupperna. Men en överenskommelse har inte kunnat träffas, eftersom kostnaderna för dessa resor inte ryms i anslaget om 95,6 miljoner kronor för budgetåret 1993/93. Detta innebär oförändrade kostnader jämfört med innevarande budgetår.
Om likvärdiga studievillkor skall gälla måste reserabatter kunna utgå till alla studerande. Som exempel kan vi nämna att en studerande bosatt i Kittelfjäll med Umeå som studieort har en enkel resväg om 28 mil -- inga reserabatter utgår. Reserabatter för studerande i de fyra nordligaste länen, som inte har möjligheter att åka med SJ eller SAS inrikes till studieorten, måste därför inrymmas i de avtal om reserabatter för vilka CSN fått godkännande av regeringen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reserabatter även för studerande som reser med länstrafikbolagen i Norrland.
Stockholm den 18 mars 1993 Eivor Husing (s) Hans Stenberg (s) Leif Marklund (s) Berit Andnor (s)