De föreslagna förändringarna av reglerna för delpension
skulle innebära en fullständig avveckling av denna
försäkring inom några år. Med begränsning av
arbetstidsminskningen till högst 10 timmar/vecka, sänkning
av kompensationsgraden från 65 %
till 50 %
och höjning av åldersgränsen från 60 år till 63 år skulle
denna ersättningsform bli meningslös.
Arbetsgivarnas kostnader för delpensionsförsäkringen
reducerades den 1 juli 1992 då delpensionsavgiften sänktes
från 0,5 %
till 0,2 %.
Dessutom beslöt riksdagen att 8 300 miljoner
kronor skall föras över från delpensionsfonden
till arbetsskadeförsäkringens finansiering under budgetåret
1992/93.
Enligt RFVs anslagsframställning för budgetåret 1993/94
kommer det trots dessa åtgärder att finnas en betryggande
buffertfond för delpensioneringen under hela 1990-talet
med oförändrade försäkrings- och avgiftsregler.
Delpensionsfonden beräknas uppgå till 3 800
miljoner kronor den 1 januari 1999. Det finns
således inga försäkringsmässiga eller finansiella skäl att
försämra pensionsvillkoren.
Det är helt missriktade åtgärder att mot denna bakgrund
och i dagens arbetsmarknadsläge försvåra möjligheterna för
äldre personer att efter många års arbete trappa ned sin
arbetstid och bereda plats för yngre eller minska risken för
att yngre personer förlorar sitt arbete. I propositionen
anförs som motiv för förslaget att ''den som tar ut
delpension gör ett frivilligt val, som inte styrs av bristande
arbetsförmåga utan i stället av en önskan att få en mjukare
övergång till en tillvaro som ålderspensionär''. Verkligheten
är dock mindre idyllisk än regeringsförslaget synes utgå
från.
Andelen långtidssjukskrivna och förtidspensionerade är
mycket hög i åldrarna 60--64 år och ohälsotalet för denna
åldersgrupp har ökat kraftigt under de senaste åren, från
142 år 1990 till 160 budgetåret 1991/92. Motsvarande tal för
åldrarna under 60 år har gått ned från 31 till 29. Om
möjligheterna till delpension försämras i enlighet med
propositionsförslaget kommer med stor sannolikhet antalet
långa sjukfall och förtidspensioneringar att öka ytterligare.
Resultatet blir därmed en ytterligare kostnadsökning för
den allmänna försäkringen. Det vill säga, det som i
propositionen anges syfta till att begränsa
socialförsäkringens utgifter blir i praktiken ökade utgifter
för sjukförsäkring, förtidspensionering och
arbetslöshetsförsäkring.
Det grundläggande syftet med delpensioneringen är att
göra det möjligt för den, som av hälsomässiga eller andra
skäl behöver det, att trappa ned arbetsinsatsen under de
sista yrkesverksamma åren. Denna nedtrappning
förutsätter planering i flera avseenden, som bl.a. måste ske
tillsammans med arbetsplats/arbetsgivare. Detta förutsätter
i sin tur givetvis att man i sin planering kan utgå från och lita
på de regler och villkor som anges från statsmakternas sida.
För dem, som redan planerat sin delpensionering under
år 1993 med sin arbetsgivare men inte hunnit lämna in sin
ansökan, blir det uppenbart fråga om retroaktivt verkande
åtgärder. Ett riksdagsbeslut kan väntas tidigast i mars
månad. Under tiden 12 januari och fram till riksdagens
beslut kommer inga säkra besked om pensionsvillkoren att
kunna lämnas nya pensionssökande.
Överraskningsmomentet i de nya reglerna gjorde också
att utfallet för den enskilde blev beroende på i vad mån man
nåddes av massmedias rapportering av ändringarna eller
hur länge försäkringskassorna registrerade ansökningar den
aktuella dagen. Vidare blev utfallet beroende av om man till
följd av sitt arbete m.m. hade tid och möjlighet att nå en
telefax eller personligen bege sig till ett
försäkringskassekontor för att ''kasta in'' en mer eller
mindre fullständig ansökan om delpension under de få
timmar som stod till buds den 11 januari. Slumpmässigheten
och orättvisan till följd av regeringens förslag i en för de
enskilda berörda försäkrade så betydelsefull fråga är
ovärdig ett rättssamhälle.
Mot denna bakgrund bör riksdagen avslå regeringens
förslag om försämringar av delpensionsförsäkringen. Skulle
detta förslag inte vinna bifall av riksdagen bör i varje fall de
föreslagna övergångsbestämmelserna ändras så att en
likabehandling av de försäkrade uppkommer genom att en
skälig tid står till buds att söka delpension enligt nuvarande
regler.
En politik för sunda statsfinanser
För närvarande sker en dramatisk försämring av statens
finanser. Ett stort budgetunderskott undergräver
möjligheterna för tillväxt och sysselsättning samt utgör ett
hot mot välfärden. Det är nödvändigt att sanera finanserna.
Vi socialdemokrater är beredda att medverka till
utgiftsminskningar på sammanlagt 11,9 miljarder kronor för
budgetåret 1993/94, dvs. samma omfattning som regeringen
föreslagit. Vi föreslår att riksdagen skall ge regeringen i
uppdrag att utarbeta ett samlat, långsiktigt och hållbart
program för besparing och förstärkta statsfinanser. I detta
samlade program skall åtgärder för budgetåret 1993/94
fogas in på samhällsekonomiskt riktigt sätt.
Ett beslut om ett långsiktigt program för sunda
statsfinanser skall enligt vår mening fattas av riksdagen
under våren tillsammans med ett program för arbete,
utbildning och tillväxt som redovisats i våra motioner. Det
besparingsprogram regeringen föreslagit i proposition
1992/93:100 kan vi inte acceptera i nuvarande utformning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat,
långsiktigt och hållbart program för stärkta
statsfinanser,1
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om
försämringar i delpensionsförsäkringen,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 2 -- beslutar att
ändra de föreslagna övergångsbestämmelserna i enlighet
med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 januari 1993
Doris Håvik (s)
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Maud Björnemalm (s)