Skatteomläggningen 1991 har medfört en rad
förändringar som påverkar avgiftsunderlaget för
arbetsgivaravgifterna. Främst gäller det de förändrade
reglerna för traktamenten, lunchförmåner och
bilersättningar.
Nya skatter har införts fr o m 1991 vilket medför ökade
kostnader för kollektivavtalsförsäkringarna för såväl
företagare som för de anställda. De nya skatter som införts
är avkastningsskatt på grupplivförsäkringar som särskild
löneskatt på vissa försäkringsersättningar och på
pensionskostnader.
Arbetsgivaravgifterna består av bl a avgifter för ATP,
sjukförsäkring, folkpensionering, delpensionsförsäkring,
arbetsskadeförsäkring och lönegaranti.
Arbetsgivaravgifterna beräknas på kontant lön, på
skattepliktiga kostnadsersättningar och förmåner.
Över hälften av arbetsgivaravgifterna är inte
förmånsgrundande utan kan ses som ren skatt. Avgifterna
upplevs av många företagare som en tung börda som
begränsar möjligheterna till utveckling och nya
arbetstillfällen. Avgifterna utgör ett problem såväl för
egenföretagarna, dvs de som driver enskild firma eller
handelsbolag, som för de mindre företagen som bedriver sin
verksamhet i aktiebolagsform.
Förmånerna står inte i proportion till de avgifter som
betalas in. Sociala avgifter betalas för inkomster som inte
ger ersättning. En egenföretagare placeras t ex i princip inte
i högre sjukpenningklass än vad som motsvarar lönen för en
anställd. Många egenföretagare betalar avgifter som inte
ger något pensionsskydd. Det gäller t ex makar som båda
deltar i arbetet i jordbruk eller rörelse. I inkomstlägen
mellan ett och två basbelopp kan båda makarna helt mista
ATP-förmånerna vid en inkomstuppdelning trots att båda
betalat avgifter.
Socialförsäkringsutskottet (1991/92:SfU1) har vid sin
behandling av motioner med krav på en översyn av
förhållandet mellan avgifter och förmåner påpekat att
sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och förmåner
med tiden tunnats ut. Utskottet anser det vidare viktigt att
frågor om överenskommelse mellan förmåner och avgifter
inom socialförsäkringssystemet beaktas.
Socialförsäkringssystemet bör nu bli föremål för en
översyn som leder till att egen- och småföretagarnas
avgiftsnivå bättre motsvarar kostnaderna i
socialförsäkringssystemet. Särskilt bör de egentliga
socialförsäkringsavgifterna för ATP och
sjukförsäkringsavgifterna förmånsrelateras. Det är inte
acceptabelt att socialavgifter debiteras för inkomster som är
så små att de inte ger någon rätt till ersättning från
sjukpenningsförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Frågan om differentierade socialavgifter bör övervägas i det
sammanhanget. Differentierade sociala avgifter torde
medverka till att de mindre företagens konkurrenskraft
förbättras. Differentierade sociala avgifter används idag
som ett regionalpolitiskt medel inom stödområdet. Det har
visat sig vara ett verksamt instrument för att stödja främst
småföretagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
socialförsäkringssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vid översyn av socialförsäkringssystemet beaktas vad
som i motionen anförts om differentierade sociala avgifter.
Stockholm den 26 januari 1993
Kenneth Lantz (kds)
Sten Svensson (m)
Marianne Andersson (c)