I dag får de, som blivit dömda till psykiatrisk vård i stället
för fängelse, sjukpenning under hela den tid de vårdas.
Många patienter av detta slag kan vara kvar på klinik i tre
till fyra år. Under denna tid sparar den dömde i många fall
ihop en nätt liten förmögenhet, på grund av att alla
omkostnader betalas av allmänna medel. Visserligen kan
den, som i stället döms till fängelse, även tjäna ihop en
summa pengar, men det beror då på det arbete den dömde
utfört på fängelset eller genom anstaltens förmedling.
Lagen måste därför ändras så att samma bestämmelser
kommer att gälla för den, som är dömd till psykiatrisk vård,
som för den, som är dömd till fängelsestraff. Under den tid
någon är intagen på anstalt skall sjukpenning ej kunna
utbetalas.
Detsamma borde gälla under den tid en intern har rymt
från ett fängelse och håller sig undan. I det fall denne intern
i dag skadar sig under den ''fria'' perioden utgår i vissa fall
även här sjukersättning. Det är därför nödvändigt att man
ser över regelsystemet så att det i fortsättningen inte skall
vara möjligt att utbetala sjukpenning åt den, som befinner
sig på ''rymmarstråt''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en lagändring så att
sjukpenning ej utbetalas till den som är dömd till psykiatrisk
vård så länge denne vårdas på anstalt,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna vad gäller sjukersättning för dömd, som rymt från
fångvårdsanstalt, så att det inte är möjligt att utbetala
sjukpenning under strafftiden -- oavsett var den dömde
befinner sig.
Stockholm den 25 januari 1993
Birgit Henriksson (m)