Motion till riksdagen
1992/93:Sf258
av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s)

Ersättning från försäkringskassan för medicinsk fotvård


Vid långvarig diabetes drabbas man av s.k.
senkomplikationer bland annat i fötterna. Skadorna i
fötterna är av två slag, nervskador och skador på
blodkärlen.
Nervskadorna medför nedsatt känsel i fötterna. Man
känner inte om man får något föremål i skon eller trampar
på något. Kärlskador består främst av skador i de små
blodkärlen. Dessa skador kan orsaka svårläkta sår och i
kombination med skador på nerverna ger detta sårskador
som utan förebyggande vård ofta leder till amputation av
underbenet, foten eller del av foten.
För att förebygga en sådan utveckling använder man sig
inom diabetesvården av en förebyggande medicinsk
fotvård. Medicinsk fotvård innebär att en fotterapeut på
remiss av läkare behandlar patienten eller att fotterapeuten
i direkt samarbete med vårdteamet, läkare, sjuksköterska
och ortoped behandlar den skadade foten. En god
förebyggande vård kan sänka amputationsfrekvensen hos
diabetiker med upp till 80 % visar studier från Umeå och
Kisa.
Andra medicinska insatser för diabetiker omfattas av
socialförsäkringen och ersättning utgår från
försäkringskassan, dock inte fotvård. Detta är
förvånansvärt då den förebyggande medicinska fotvården
ingår som en del i den medicinska behandlingen. Den som
fått den här typen av skador har redan höga
sjukvårdskostnader för läkarbehandlingar, mediciner m.m.
Ovanpå dessa kostnader tillkommer behandling hos en
fotterapeut. Detta leder ibland till orimliga ekonomiska
konsekvenser för personer som redan har en ekonomiskt
svår situation.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning från försäkringskassan
för medicinsk fotvård.

Stockholm den 26 januari 1993

Jan Andersson (s)

Bengt Silfverstrand (s)