Den svenska sjukförsäkringen finansieras genom att en del av arbetsgivaravgiften tas ut i form av en sjukförsäkringsavgift.
Den är lika över hela landet. Kostnaden för sjukförsäkringen är emellertid olika i olika delar av landet. Den är t.ex. i Skaraborgs län betydligt lägre än genomsnittet för riket. Det s.k. ohälsotalet är lägre. Det kan bero på en rad skilda faktorer, såsom generellt sett bättre arbetsmiljö, en bättre boendemiljö och ett förtroendefullt samarbete mellan försäkringskassorna och den enskilde försäkringstagaren, som underlättar ett snabbt tillfrisknande.
För att stimulera till insatser på detta område, som syftar till att sänka det s.k. ohälsotalet, borde det vara möjligt att differentiera sjukförsäkringsavgifterna. En sådan åtgärd skulle öka insatserna för att ytterligare sänka ohälsotalen, till fromma för alla försäkringstagare.
Om försäkringskassorna i framtiden skulle överta sjukvården i ett försäkringssystem av tysk modell, torde det vara ännu viktigare att kunna ge stimulanser i systemet, i form av lägre avgifter och skatter i regioner där stora insatser görs för att begränsa ohälsotalen, och där man lyckas med detta.
Ett differentierat avgiftsuttag borde också kunna bli ett naturligt regionalpolitiskt instrument och gynna regioner med goda levnadsbetingelser. Regeringen bör utreda möjligheten att åstadkomma en differentiering av sjukförsäkringsavgifterna enligt förslaget i motionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att åstadkomma en differentiering av sjukförsäkringsavgifterna.
Stockholm den 25 januari 1993 Ivar Virgin (m)