med anledning av prop. 1992/93:178 Vissa socialförsäkringsfrågor
I och med denna proposition avskaffas i princip
arbetsskadeförsäkringen. Det görs utan föregående
utredning. När förslagen blir verkliga så gäller samma regler
för skador som man ådragit sig i arbetet som för vilken
annan sjukdom som helst. Tidigare har regeringen
förändrat arbetsskadebegreppet, kraftigt sänkt
sjukersättningen, infört karensdagar etc. Om detta
fortsätter så finns det snart inget försäkringssystem för
arbetsmarknadens parter att ta över.
Vänsterpartiet har sökt andra lösningar på den
ekonomiska krisen än en nedmontering av
socialförsäkringarna och vi har kommit med andra förslag
som exempelvis att bibehålla sjukförmånerna för
människor med inkomster under 190 000/år och sänka
ersättningstaket fån 7,5 till 5,5 basbelopp vilket ger en
bättre fördelningspolitisk effekt.
Vänsterpartiet avslår därför i stort sett regeringens
proposition utom på några punkter:
Vi vill stödja förslagen som förbättrar i
försäkringshänseende för biståndsarbetare genom att dessa
kan få rätt till föräldrapenning och att deras inkomster görs
sjukpenningsgrundande. Vi vill också stödja förslaget som
ger ökad rätt till kontaktdagar så att inte barn som är födda
sent på året går miste om dessa.
Vi vill också stödja förbättringarna när det gäller HIV-
smittade inom sjukvården så att de får rätt till fri sjukvård,
tandvård och fria mediciner och att makar eller de som
räknas som makar ska få ersättning. Vi vill även stödja
förbättringarna när det gäller närståendevården.
Vänsterpartiet vill dock vidga personkretsen till att gälla
även homosexuella förhållanden. Det får inte råda någon
ovisshet om att förmånerna även skall gälla dessa.
När det gäller närståendevården anser vi att det verkliga
antalet vårddagar ska vara semesterlönegrundande upp till
180 dagar, dvs. samma regler som gäller vid egen sjukdom.
Det är i dag ett mycket litet antal fall det gäller så det kan
inte vara alltför betungande för arbetsgivarna.
Vidare anser vi att den ersättning som utgått till dem som
drabbats av hivsmitta är alltför låg. Ett förstört liv måste
värderas högre än 465 000. Vi finner de drabbades krav mer
berättigade och föreslår att regeringen får i uppdrag att
komma med förslag till en rimligare ersättningsnivå.
Företagshälsovården
Först slopade regeringen statsbidragen till
företagshälsovården och nu slår man i den sista spiken i
kistan genom att den jämställs med oreglerad privat vård.
Nu försvinner alla ersättningar från staten. Regeringen har
tänkt sig att sjukvårdshuvudmännen skulle sluta avtal med
företagshälsan.
Vänsterpartiet anser att företagshälsovårdens existens
har en stor betydelse för folkhälsan. Det är där man kan
skaffa sig kännedom om hur arbetsmiljön påverkar
människor och hur man kan förebygga och göra insatser
mot olika typer av fysiska och psykiska skador. Man kan
stävja drogmissbruk och se till att
rehabiliteringsverksamheten fungerar. Vi tror att
regeringen har gjort en felbedömning och att huvudmännen
inte kommer att upprätta avtal med företagshälsan för att
de inte anser sig ha råd med detta. Vi avslår därför
regeringens förslag.
Försämringen innebär även ett brott mot regeln om att
arbetstagaren vid skada ska kunna gå skadeslös från sitt
arbete. Om någon arbetsplats kommer att ha kvar
företagshälsovård så blir den avgiftsbelagd.
Ersättning vid långvarig sjukdom
Vänsterpartiet vill motverka att antalet
förtidspensionärer ökar. En nyligen gjord undersökning av
Metall visar situationen inom verksstadsindustrin är svår.
Endast 10 procent av metallarna i åldersgruppen 61--65 år
arbetar heltid, av de övriga 27 500 är 16 500
förtidspensionerade, 4 500 har deltidspension, 2 600 är
arbetslösa och 1 000 är sjukskrivna.
Nu vill regeringen skapa en särregel så att personer som
är i rehabilitering ska få 80 % av full sjukersättning och
övriga 70 %. Vi anser att nedsättningarna i sig kommer att
öka förtidspensioneringarna vilket inte vårt förslag om
bibehållna nivåer kommer att göra.
Att införa en lägre ersättning vid 365 dagar anser vi vara
ett flagrant brott mot principen att arbetsskada ska ersättas
med högre belopp.
Propositionen innehåller emellanåt rena provokationer
mot de arbetsskadade. Departementschefen hemfaller åt
fördomsfullhet när han påstår att arbetsskadade inte
vill rehabilitera sig, för att de då inte får en högre
ersättningsnivå.
Det regelsystem som nu tillskapats genom de olika
åtgärder och förslag som den sittande regeringen
åstadkommit gör socialförsäkringssystemet än mer snårigt.
Det är de många sjukpenningnivåerna, det är de olika
inträdena, det är sammanblandningen mellan sjukdom och
arbetsskada, rehabiliteringens utbrytning ur
arbetsskadeförsäkringen m.m. som gör systemet allt mer
förvirrat.
I den uppgörelse som regeringspartierna gjorde med
Socialdemokraterna var man överens om att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna skulle bli föremål för en översyn
och att målsättningen skulle vara att avföra dem från
statsbudgeten. Nu sker, vilket vi påpekade inledningsvis, en
avveckling av arbetsskadeförsäkringen innan en sådan
översyn har gjorts. Vänsterpartiet anser att det nu behövs
en ny arbetsskadeförsäkring och att regeringen snarast
tillsätter en parlamentarisk utredning vars syfte är att göra
en analys och komma med förslag till en ny försäkring på
sjuk- och arbetsskadeområdet. Där skall även ingå
representanter från de fackliga organisationerna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en klar skrivning så att
personkretsen vid sjukförmåner för hivsmittade skall gälla
även homosexuella par som sammanbor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att semesterlönegrundande
inkomst vid närståendevård av hivsmittade ska vara den
samma som vid sjukdom, dvs. 180 dagar,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om
ändring av ersättningsnivåer för dem som hivsmittats inom
sjukvården så att de får en rimlig ersättning,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lag
om ändring i lagen om allmän försäkring, 2 kap. 6 §, enligt
vad i motionen anförts om att bidrag ska lämnas för besök
med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast
inom företagshälsovården för vilket bidrag utgår efter
beslut av yrkesinspektionen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lag
om ändring i lagen om allmän försäkring, 3 kap. 4 §, enligt
vad i motionen anförts om att inte sänka ersättningsnivån i
sjuk- och arbetsskadeersättningen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i lag om ändring i lag om allmän försäkring (1962:381) 3
kap. 4 §, med följdändringar så att sjukpenningnivån höjs
till 80 % från första dagen,
7. att riksdagen hos regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att göra en översyn av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen.
Stockholm den 17 mars 1993
Berith Eriksson (v)
Hans Andersson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)