Återinförandet av sjukersättningarna till 1991 års nivå
Sjukförsäkringen är en oerhört viktig del av vårt
trygghetssystem. En sjukförsäkring som ger alla lika
möjligheter att vara borta från arbetet vid sjukdom har en
hög prioritet för Vänsterpartiet. De försämringar som skett
vad gäller ersättningsnivån slår hårt mot människor med
låga inkomster, särskilt då mot kvinnorna. Vid besparingar
i sjukförsäkringssystemet vill vi gå en annan väg och göra
besparingarna uppifrån. Det tak som i dag finns för högsta
ersättning ligger på 7,5 basbelopp (260 000 kronor/år).
Detta tak vill vi sänka till 5,5 basbelopp (190 000 kronor/år).
På så sätt kan vi finansiera påslaget för låginkomsttagarnas
sjukersättningar. Denna inriktning av sänkta ersättningstak
kan vi tänka oss för alla ersättningar i
transfereringssystemet.
Sjukförsäkringen har under lång tid utsatts för massiv
kritik och mytbildning från borgerligt håll. Påståenden om
ett utbrett missbruk av sjukförsäkringen -- att vi stannar
hemma utan att vara sjuka -- har flitigt använts i debatten.
Orsaken till de borgerliga angreppen på sjukförsäkringen är
givetvis att den delen av transfereringarna är av en
progressivt omfördelande karaktär. Den ger förhållandevis
mer åt dem med lägre inkomster än vad den gör åt
högavlönade. Det är därför som socialförsäkringssystemet
blivit ett viktigare fördelningspolitiskt instrument än
skatterna.
Att mista förmåner i sjukförsäkringssystemet slår
hårdare mot dem med lägre inkomster. Försämringarna
drabbar orättvist beroende på vilket arbete man har. Inom
tjänstemannayrken och liknande områden kan många
tillbringa en dag på arbetet utan att vara alldeles friska.
Arbetet är inte kroppsligt ansträngande och det finns
kanske möjlighet att själv bestämma arbetsinsatsen samt att
ta vilopauser. Inom andra områden, vård, omsorg,
livsmedelsbranschen, tyngre arbetaryrken osv. är det inte
möjligt att uträtta något arbete vid sjukdom dels p.g.a.
smittorisk, och dels för att arbetet är fysiskt tungt.
Vi har tidigare signalerat vårt motstånd mot
karensdagar. Vår ambition är att ta bort karensdagen så fort
ekonomin tål det.
Vänsterpartiet vill i tre steg återföra ersättningsnivåerna
i sjukförsäkringen. Vi avsätter i ett första steg 1 miljard
kronor för budgetåret 1993/94.
Propositionen signalerar även för en
arbetslivsanknytning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.
Vänsterpartiet anser att förslaget att låta hela sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen övertas av arbetsmarknadens
parter är problematiskt.
Å ena sidan är det bra att de arbetsgivare som har många
sjukskrivna i sina företag direkt får betala för det. Det
borde ju stimulera till arbetsmiljöinsatser för att motverka
ohälsa. Det är dessutom ett faktum att det är de stora
företagen som har de största sjukskrivningstalen.
Å andra sidan kan det leda till en mycket noggrannare
utsortering redan vid anställningstillfället. En sådan gallring
skulle säkert slå mot t.ex. den stora och växande gruppen
som har allergiska besvär, men det skulle dessutom säkert
drabba kvinnorna. I de riktigt små företagen kan det leda
till stora problem om någon drabbas av en längre
sjukskrivning.
Det finns dessutom en allvarlig risk att arbetsgivare i
stället för att vidta rehabiliteringsåtgärder väljer att försöka
avhända sig ansvaret genom förtidspensionering.
Vänsterpartiet har dock inget att invända mot att frågan
utreds. Men vid en eventuell förändring av systemet måste
övergången få ta tid och det måste finnas kvar en statligt
garanterad sjukförsäkring. I nuvarande läge kan vi godta att
samordningstiden mellan arbetsskade- och
sjukförsäkringen förlängs.
När det så gäller rehabiliteringsersättningen anser
Vänsterpartiet att regeringen borde ha avvaktat den
utredning som tillsatts för att se över
arbetsskadeförsäkringen och inte göra förändringar innan
dess förslag behandlats. Vi anser därför att ersättningen
åter ska höjas till 100 procent.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en återgång till en 90-
procentig sjukersättningsnivå i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen enligt vad i motionen anförts om
en stegvis uppskrivning av ersättningen med en början på
en miljard kronor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om karensdagen i sjukförsäkringen,
3. att riksdagen beslutar att höja
rehabiliteringsersättningen med fem procent enligt vad i
motionen anförts om att avvakta förslag från den tillsatta
utredningen.
Stockholm den 25 januari 1993
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)