Inför 2000-talet bör ett nytt trygghetssystem utvecklas.
Ett system som bygger på grundtrygghet. Ett sådant system
bör vara lika för alla och oberoende av inkomst, där
samhället i första hand garanterar tryggheten för de
svagaste grupperna. Basnivån i detta nya system måste vara
ett stöd som bl a handikappade, gamla och sjuka behöver
för att klara ett självständigt och så normalt liv som möjligt.
Målet för politiken är att ge alla människor en social och
ekonomisk grundtrygghet. Principerna måste vara tydliga
och rättvisa och människorna måste kunna känna trygghet
för sin försörjning i alla livets skeden. Systemen måste vara
enkla och tydliga så att alla har kunskap om dem och på det
viset känner trygghet. Ingen ska på grund av oförmåga
ställas utanför rätten till samhälleligt stöd.
Grundtryggheten måste uppfattas som rättvis av
medborgarna och ha en hög acceptans. De olika systemen
som idag finns, vilka saknar samordning och raka principer,
har på grund av detta tappat i trovärdighet hos många
medborgare. Detta leder till att de som har störst behov av
stöd drabbas orättfärdigt av den kritik som riktas mot
systemen.
I budgetpropositionen lägger regeringen förslag som
innebär och syftar till att göra systemen mera likvärdiga. Vi
åsyftar strävandena att samordna ersättningsnivåerna i
sjukförsäkrings-, arbetslöshets- och
arbetsskadeförsäkringarna. Detta är ett första steg mot ett
enklare och mer accepterat system. Framgent skall detta
också leda till att grundnivåerna i systemen höjs samtidigt
som de högsta inkomstrelaterade ersättningsnivåerna
sänks.
Förändringarna i systemen måste utformas så att
grundtryggheten har giltighet även vid förändringar i
landets ekonomiska situation. Detta kanske är mest
angeläget i tider då ekonomin är god och då reformer
övervägs. Det är då som förändringarna i systemen är lättast
att åstadkomma, med stor osäkerhet i framtida finansiering.
Ekonomiskt svåra tider ställer stora krav på oss politiker att
sörja för ett hållbart trygghetssystem.
I vårt nuvarande ekonomiska läge är det viktigt att de
förändringar som görs sker på ett sätt som värnar om viktiga
och hållbara principer.
Utgångspunkter för ett hållbart trygghetssystem är
rätten till ett arbete. Grunden för vår välfärd måste alltid
utgå från detta. Arbetet är viktigt för individen som
identifikation och för försörjning. I ekonomiskt svåra tider
med hög arbetslöshet måste arbetslinjen hävdas och den
öppna arbetslösheten hållas nere. Detta är speciellt viktigt
för de ungdomar som aldrig haft fotfäste på
arbetsmarknaden. Arbete måste också vara grunden för de
som av olika skäl måste få hela eller delar av sin försörjning
via samhällets försorg. Rehabilitering och arbetsprövning
måste alltid föregå beslut om förtidspensionering eller
försörjning via andra stödsystem.
Ersättningen i framtidens trygghetssystem kan eller ska
inte motsvara inkomst av arbete. Det måste alltid finnas
incitament att söka och ta anvisade arbeten, oavsett
konjunktur. Ett system med karens är en positiv drivkraft
till detta. Det är viktigt att beroendet av samhällets
grundtrygghet i kombination med en egen buffert är den
personliga säkerheten för olika tider i livet. Eget sparande
måste därför stimuleras. Självfallet måste samhället alltid ta
det yttersta ansvaret för att människorna ska känna den
trygghet och tillförsikt inför framtiden som skapar vår
gemensamma välfärd.
Det framtida grundtrygghetssystemet behöver inte
nödvändigtvis vara på dagens höga nivå. Vi menar att alla
medborgare ska kunna räkna med en miniminivå för
ersättning vid t ex sjukdom, arbetslöshet, skada, ålderdom,
studier etc. Utöver denna miniminivå är det upp till var och
en att själv försäkra sig till en högre nivå. Om detta görs
enskilt eller inom ramen för fackliga avtal är en
bedömningsfråga som statsmakterna varken bör eller ska
lägga sig i.
Ett grundtryggshetssystem utifrån de principer som
angivits ovan är angeläget främst för de som stora delar av
livet är beroende av samhällets stöd. Handikappade och de
som är långvarigt sjuka måste känna tryggheten i ett väl
fungerande system. De måste ges möjlighet att inom ramen
för grundtryggheten känna en valfrihet i övrigt samhälleligt
stöd. Deras möjligheter att välja boende, personligt stöd etc
måste rymmas inom trygghetssystemet.
Centern har under många år drivit frågan om en
grundpension, lika för alla. Detta är nödvändigt för att
skydda de sämst ställda pensionärerna. I den gruppen finns
en mycket stor andel kvinnor, som i dagens pensionssystem
saknar ekonomisk trygghet för resten av sin levnad. I ett
framtida grundtrygghetssystem kommer de sämst ställda
pensionärerna att få en rimlig ekonomisk situation som
leder till valfrihet och ökade möjligheter till en god
levnadsnivå.
Grundtrygghetssystemet ger också rättvisa åt
barnfamiljerna, både som grupp och gentemot andra
grupper i samhället. Regeringen har för närvarande uttalat
att vårdnadsersättningen är en högt prioriterad reform men
att det i det ytterligt bekymmersamma ekonomiska läge
som landet befinner sig i inte finns utrymme för några nya
reformer. Vårdnadsersättningen är en viktig och självklar
del av ett grundtrygghetssystem. Den ger valfrihet åt
familjen och garanterar alla barnfamiljer en ekonomisk
trygghet när barnen är små. En vårdnadsersättning ger
möjlighet för ensamstående föräldrar att korta sin
arbetsdag. De stora differenser som finns i dagens
föräldraförsäkring är inte acceptabla. Den lägsta
ersättningen utgår med 60 kronor per dag medan den högsta
ersättningen överstiger 600 kronor per dag. Den låga
ersättningen tvingar in familjerna i flera bidragssystem. En
grundtrygghet som garanterar barnfamiljerna ekonomisk
trygghet och valfrihet är en investering i framtiden.
Dagens studiemedelssystem och de
återbetalningssystem som gäller ställer många studenter i en
livslång skuldfälla och medverkar till ökad social
snedrekrytering. Den stora skuldsättningen är ett av
huvudproblemen. Centerpartiet har drivit att ett nytt
studiefinansieringssystem -- studielön -- skall införas. För
den som önskar kan studielönen kompletteras med
statsgaranterade lån. Detta skapar incitament till
hushållning och ger ett enkelt och överblickbart system för
den enskilde. Studielön innebär att de studerande kan
inordnas i grundtrygghetssystemet.
Vid arbetslöshet är det många som idag saknar
ekonomiskt skydd. Det nuvarande systemet för ersättning
vid arbetslöshet innebär att arbetslöshetsstöd kan lämnas i
två former. Antingen som dagpenning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring eller som kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS). Rätten att erhålla någon av
dessa ersättningar kräver att vissa villkor är uppfyllda. De
senaste åren har en tredjedel av de arbetslösa ej kommit i
åtnjutande av någon av dessa ersättningar. Dessa är i många
fall hänvisade till att söka socialbidrag. Enligt vår
uppfattning bör de arbetslösa garanteras en grundtrygghet.
Den ska ge ett ekonomiskt grundskydd på en rimlig nivå
med möjlighet att bygga på med avtals- eller egna
försäkringar. Centern har i regeringen medverkat till att en
utredning tillsatts med syfte att framlägga förslag i denna
fråga senast 31 mars 1993. Detta måste inlemmas i ett
framtida grundtrygghetssystem.
Införandet av ett grundtrygghetssystem är en viktig
jämställdhetsfråga. Kvinnor har i genomsnitt lägre inkomst
och därmed lägre ersättning från föräldraförsäkringen,
lägre arbetslöshetsersättning, lägre sjukpenning, lägre
pension etc.
Det är angeläget att regeringen utreder
förutsättningarna för införandet av ett
grundtrygghetssystem. Bördorna måste fördelas rättvist så
att vi får en acceptans för samhällets stöd till de svagaste
grupperna.
Ett grundtrygghetssystem förenklar administrationen
och löser upp de olika systemens inbördes krav på kontroll.
Det ger också medborgarna en god överblick, som i sin tur
skapar trygghet i den egna ekonomiska planeringen. De
sämst ställda erhåller en ekonomisk bas som ger möjlighet
till personlig valfrihet för alla.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av ett
grundtrygghetssystem.
Stockholm den 25 januari 1993
Karin Israelsson (c)
Rosa Östh (c)