Detta förslag visar hur staten kan spara 30 miljarder
kronor i socialförsäkringssystemet, samtidigt som det görs
lättförståeligt och rättvist. De inslag i nuvarande system
som uppmuntrar manipulation tas bort.
Ambitionsnivån i regeringens budgetproposition är för
låg. Det behövs betydligt kraftfullare åtgärder för att
komma till rätta med budgetunderskottet. Istället för att
göra små justeringar i enstaka delar måste hela
socialförsäkringssystemet totalrenoveras.
Ersättningsnivåerna skall vara lika höga och enhetliga,
oavsett om orsaken till frånvaro beror på sjukdom,
arbetsskada, vård av barn, lönegaranti, smittbärarpeng
eller något annan allmän försäkring. Även
beredskapsarbete bör inräknas i detta system.
Förslaget -- enkelt och motiverande
Dagens system består av en myriad av olika nivåer.
Ingen, förutom möjligen något fåtal tjänstemän på
försäkringskassan, har idag en överblick över alla system.
Ingen kan heller med någon logik förklara varför en som
vårdar sjukt barn ska ha högre ersättning än en som själv är
sjuk. Vi föreslår därför att följande ersättningsnivåer införs:
Den generella ersättningsnivån i de allmänna
försäkringarna bör med hänsyn till nuvarande ekonomiska
läge bestämmas till 70% av den försäkrades inkomst.
Ersättningsnivån skall inkludera sjuklön och ersättningar
från av arbetsgivaren betalda försäkringar. Ersättningnivån
måste vara densamma i alla behovssituationer, dvs såväl vid
egen sjukdom, arbetsskada och barns sjukdom som vid
annan vård av barn, arbetslöshet, garantilön utan arbete,
beredskapsarbete och andra behovssituationer. Ju mer
samhällsekonomin tillåts urholkas desto mer nödvändigt
blir det att reducera utgifterna i de allmänna
försäkringarna. Det är också nödvändigt att kombinera
lägre utgifter med egenavgifter för den som har
löneinkomst.
Ett stimulansbidrag på ytterligare 10% utges vid aktiv,
yrkesinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning
med klart sikte på arbete, beredskapsarbete och vid arbete
med garantilön.
Nuvarande tak på 7,5 basbelopp för
beräkningsunderlaget bör med hänsyn till det
statsfinansiella och samhällsekonomiska läget sänkas till
vad som motsvarar den maximala nivån i
arbetslöshetsförsäkringen, dvs en genomsnittlig
industriarbetarlön (eller ca 5 basbelopp). En sådan ändring
leder till större besparingar än vad vi angett.
Fördelarna
Fördelarna med detta system är många.Enkelt att
administrera och lätt att förstå. Det ger lägre kostnader för
såväl ersättningarna som för dessas administration.Ju
aktivare man är desto högre ersättning. Det lönar sig alltid
att arbeta och det finns självrisk i alla delar av systemet. Mer
produktivt arbete blir utfört.Alla behandlas lika. Ingen
får mer och ingen får mindre än någon annan. Det ger inte
utrymme för spekulationsmöjligheter mellan olika
försäkringar.
Besparingseffekterna
Med de föreslagna nivåerna sparar staten ca 30 miljarder
kronor. Till detta kommer avsevärda dynamiska effekter
som på lite sikt i stor utsträckning kommer att bidra till
förbättrade statsfinanser och sund samhällsekonomi. (De
besparingar som arbetsgivarna gör på detta dras in via
arbetsgivaravgifterna.)
Beräkningarna har gjorts utifrån de regler som gällde
1992. Karensdagar fr.o.m. den 1 april 1993 har dock
beaktats. Sverige har idag inte råd med kortsiktigt, politiskt
spel. Skjut inte ytterligare upp de beslut som regeringen och
riksdagen borde ha fattat för länge sedan. Ytterligare
dröjsmål försämrar möjligheterna att upprätthålla ett gott
socialförsäkringsskydd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av en ny enhetlig nivå
i de allmänna försäkringarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nivån för ersättning från de
allmänna försäkringarna bör vara 70 % oavsett orsaken till
frånvaron,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det bör finnas ett
stimulansbidrag på 10 %.
Stockholm i januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Leif Bergdahl (nyd)