För att förbättra den ekonomiska situationen för människor som råkat ut för allvarliga sjukdomar eller skador borde reglerna för rätt till medicinsk rehabilitering kunna utvidgas.
I dag utgår rehabiliteringsersättningen vid arbetsinriktad rehabilitering. För människor som råkar ut för allvarliga sjukdomar eller skador är inledningsvis den medicinska rehabiliteringen mest angelägen. Oftast blir det aktuellt att börja en arbetslivsinriktad rehabilitering först sedan den grundläggande funktionsträningen är genomförd. En person som, t.ex genom en olycka, fått förlamningsskador måste först psykiskt bearbeta funktionsnedsättningen och lära sig klara förflyttning och blåsträning innan en omskolning eller en annan arbetslivsinriktad rehabilitering kan bli aktuell.
Uppdelningen i medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering är ologisk och orättvis när det gäller rätten till rehabiliteringsersättning. Svåra gränsdragningsproblem kan komma att uppstå eftersom skiljelinjen mellan de olika typerna av rehabilitering alls inte är självklar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att rätten till rehabiliteringsersättning utvidgas till att gälla också medicinsk rehabilitering.
Stockholm den 25 januari 1993 Jan Andersson (s) Ingvar Björk (s)