För att förbättra den ekonomiska situationen för
människor som råkat ut för allvarliga sjukdomar eller
skador borde reglerna för rätt till medicinsk rehabilitering
kunna utvidgas.
I dag utgår rehabiliteringsersättningen vid arbetsinriktad
rehabilitering. För människor som råkar ut för allvarliga
sjukdomar eller skador är inledningsvis den medicinska
rehabiliteringen mest angelägen. Oftast blir det aktuellt att
börja en arbetslivsinriktad rehabilitering först sedan den
grundläggande funktionsträningen är genomförd. En
person som, t.ex genom en olycka, fått förlamningsskador
måste först psykiskt bearbeta funktionsnedsättningen och
lära sig klara förflyttning och blåsträning innan en
omskolning eller en annan arbetslivsinriktad rehabilitering
kan bli aktuell.
Uppdelningen i medicinsk och arbetslivsinriktad
rehabilitering är ologisk och orättvis när det gäller rätten till
rehabiliteringsersättning. Svåra gränsdragningsproblem
kan komma att uppstå eftersom skiljelinjen mellan de olika
typerna av rehabilitering alls inte är självklar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om att rätten till
rehabiliteringsersättning utvidgas till att gälla också
medicinsk rehabilitering.
Stockholm den 25 januari 1993
Jan Andersson (s)
Ingvar Björk (s)