De förebyggande åtgärderna vid kroniska sjukdomar
och funktionshinder för att förhindra allvarliga
försämringar är mycket viktiga. För den enskilde är de
viktiga för en bibehållen livskvalitet, samtidigt vet vi även
att det för samhället är mycket lönsamt.
Exempelvis har Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) i en studie från 1992 kunnat
påvisa mycket intressanta möjliga samhällsekonomiska
vinster vid screening av näthinneskador hos diabetiker.
SBU pekar i sin rapport på att kvoten samhällsekonomisk
nytta/kostnader vid en screening av ögonbottnarna hos
samtliga insulinbehandlade diabetiker typ 1 är 16,2. Den
totala samhällsekonomiska vinsten utgör alltså 16,2 gånger
den gjorda investeringen i form av screening och
behandling. Vinsten hos insulinbehandlade diabetiker typ 2
är lägre men innebär ändå 5,8 gånger den insatta
investeringen.
På samma sätt kan man påvisa samhällsekonomiska
vinster när det gäller att förebygga svårläkta sår och
gangrän hos diabetiker. Enligt socialstyrelsens
fotvårdsutredning amputerades 1 315
fötter och underben på diabetiker i Sverige år 1986.
En sådan amputation för med sig stora kostnader i form av
sjukvård, rehabilitering, sjukskrivning, social hemhjälp etc.
Enbart det kirurgiska ingreppet, sjukhusvård före och efter
operationen samt proteskostnaden uppskattas i dag till
cirka 200 000
kronor per ingrepp. Därtill tillkommer övriga
kostnader som det försämrade tillståndet innebär.
Samtidigt visar studier i såväl Umeå som Kisa att med
en bra förebyggande fotvård för diabetiker kan man sänka
antalet amputationer under en femårsperiod med 80
procent. Förutom att de här exemplen visar vilka
möjligheter samhället har att spara stora samhällskostnader
undviker man genom sådana här åtgärder stora mänskliga
lidanden och bidrar till en förhöjd livskvalitet hos en stor
grupp människor.
Problemet att kunna utveckla en god medicinsk
prevention är att investeringarna i form av förebyggande
vård drabbar en huvudman, företrädesvis
sjukvårdshuvudmannen, medan vinsterna i form av
minskad förtidspensionering, minskad social hemhjälp och
längre tid i produktionen tillkommer annan, företrädesvis
socialförsäkringssystemet. En förutsättning för att detta
skall kunna lösas är därför att en transferering av medel
riktade till förebyggande vård av typ som här beskrivs görs.
Denna överföring av medel bör därför ske inom ramen
för överenskommelsen om ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Man bör där
pröva riktade medel för förebyggande vård för diabetiker
som beskrivs ovan där det finns, förutom stora humanitära
värden, även en dokumenterad samhällsekonomisk vinst.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förebyggande vård vid kroniska
sjukdomar.
Stockholm den 22 januari 1993
Rolf L Nilson (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Eva Zetterberg (v)