Vid långvarig diabetes drabbas man av s k
senkomplikationer bl a
i fötterna. Det är två olika typer av skador i fötterna,
nervskador eller skador på blodkärlen.
Nervskador medför nedsatt känsel i fötterna, man
känner inte om man får något föremål i skon eller trampar
på något. Kärlskadorna består främst av skador i de små
blodkärlen. Dessa skador kan orsaka svårläkta sår, och i
kombination med skador på nerverna ger detta sårskador
som utan en förebyggande fotvård ofta leder till amputation
av underbenet, foten eller del av foten. När behovet av
amputation har uppstått har den från början relativt
oskyldiga skadan lett till kallbrand i foten till följd av skador
i de små blodkärlen.
För att förebygga den här utvecklingen använder man sig
inom diabetesvården av en förebyggande medicinsk
fotvård. Medicinsk fotvård innebär att fotterapeut med viss
kompetens på remiss av läkare behandlar patienten,
alternativt att fotterapeuten i direkt samarbete med
vårdteamet, läkare, sjuksköterska och ortoped behandlar
den skadade foten.
Den medicinska fotvården har visat sig ha en mycket
betydande roll inom diabetesvården för att förhindra dessa
fruktade senkomplikationer. På olika ställen i landet, bl a i
Umeå och Kisa, har man visat att man kunnat sänka
amputationsfrekvensen hos diabetiker med upp till 80
procent under en femårsperiod genom en god förebyggande
medicinsk fotvård.
Alla övriga medicinska åtgärder för en diabetiker
omfattas av socialförsäkringen och ersättning utgår från
försäkringskassan, dock inte vid fotvård. Detta är
förvånansvärt då den förebyggande medicinska fotvården
ingår som en del i den medicinska behandlingen.
Den som har fått den här allvarliga skadan har redan
höga sjukvårdskostnader för läkarbehandlingar, mediciner
m.m. och har ofta nått högkostnadsskyddets nivå. Förutom
dessa kostnader tillkommer då behandlingen hos
fotterapeut. Detta kan leda till orimliga ekonomiska
konsekvenser för redan ekonomiskt svaga grupper.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ersättning från försäkringskassan
för medicinsk fotvård.
Stockholm den 23 januari 1993
Rolf L Nilson (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)