De senaste tre åren har ett flertal socialförsäkringsreformer setts över och reformerats. Det gäller bl.a. sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Det har varit viktiga och nödvändiga reformer ur såväl ekonomiska som försäkringsmässiga aspekter.
En av de försäkringar som dock inte varit föremål för förändringar är föräldrapenningen. Enligt AFL 4 kap. 1--9 § utbetalas föräldrapenning med anledning av ett barns födelse och sedan i 450 dagar för föräldrarna. Enligt lagen har varje förälder som har gemensam vårdnad om barnet rätt att under minst 90 dagar uppbära föräldrapenningen.
Oftast är det den förälder som har den lägsta inkomsten som uppbär föräldrapenningen. Det är dock inte ovanligt att man växlar mellan den med lägst och den med högst inkomst. Det kan gå till så att den med lägst inkomst är hemma med föräldrapenning under arbetsveckan. Den som har högst inkomst utnyttjar därefter sin rätt till föräldrapenning under helgerna, från t.ex. fredag eftermiddag till måndag.
Det kan inte ha varit lagstiftarens mening att föräldrapenningen skulle kunna utnyttjas på det sätt som jag beskrivit ovan, d.v.s. att den skall ersätta rent fiktivt inkomstbortfall. Grundtanken med föräldraförsäkringen är väl ändå att en förälder skall kunna vara hemma för barnets skull -- inte för att använda kryphål i reformen för att höja sin inkomst. Därför bör denna möjlighet stoppas genom en förändring av lagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av regler för föräldrapenningen.
Stockholm den 22 januari 1993 Ann-Cathrine Haglund (m)