Vårdbidraget är en särskild folkpensionsförmån som enligt AFL kan utges till en förälder för vård av barn som inte fyllt 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller något annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och vård under minst sex månader.
Föräldrar till barn med diabetes är exempelvis en grupp som har ett mycket stort behov av denna förmån. Barnets tillsyns- och vårdbehov är givetvis av olika karaktär beroende på barnets ålder. Det är emellertid helt klart att det föreligger ett merarbete av icke oväsentlig omfattning för såväl förskolebarnet, det yngre skolbarnet som för tonåringen.
Under puberteten och debutåret för sjukdomen -- oavsett när detta inträffar -- finns ett särskilt behov av stöd. Hormonförändringar under puberteten ger exempelvis upphov till svängande blodsockernivå, och om tonåringen väljer att hävda sin frigörelse på sjukdomens område genom att missköta den ställs det stora krav på insatser från föräldrarna. Ett exempel på särskilda problem är att anorexia nervosa och bulimi är överrepresenterade bland flickor med diabetes.
Om ett barn insjuknar kort före 16 års ålder eller senare finns dock ingen möjlighet för föräldrarna att erhålla bidrag för merarbete och merkostnader p.g.a. barnets diabetes. I motsats till människor med andra handikapp eller sjukdomar har diabetiker över 16 år ingen möjlighet att erhålla handikappersättning enbart baserad på sin sjukdom. Insulin och förbrukningsartiklar är dock dessbättre fortfarande kostnadsfria för alla diabetiker.
Under 1991 beviljades vårdbidrag för 379 barn med diabetes. Statistik över det totala antalet vårdbidrag för barn med diabetes finns inte. Det finns inte heller någon statistik ur vilken man kan utläsa fördelningen på olika åldrar.
Vi hävdar att 16-årsgränsen är förlegad mot bakgrund av att praktiskt taget alla barn i dag bor hemma och går i skolan tills de är myndiga. En 18-årsgräns skulle också stå i bättre överensstämmelse med FN:s barnkonvention.
Det är svårt att ha en klar uppfattning om kostnaderna för en höjning av åldersgränsen för vårdbidrag. De flesta av åtminstone dem som vid 16 års ålder uppbär maximalt vårdbidrag torde i dag få handikappersättning när de inte längre har rätt till vårdbidrag. Handikappersättningen är dock betydligt lägre än vårdbidraget, ett förhållande som för övrigt framstår som märkligt mot bakgrund av att föräldrarnas lagliga ansvar sträcker sig upp till myndighetsåldern. Det är dock när det gäller barn med diabetes, och barn med andra medicinska handikapp, en försumbar kostnad för samhället. Samhällsekonomiskt är vi övertygade om att en förändring enligt ovanstående skulle medföra vinst på sikt. Föräldrarnas förebyggande arbete lönar sig för samhället.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av åldersgränsen för vårdbidrag.
Stockholm den 22 januari 1993 Rolf L Nilson (v) Berith Eriksson (v) Bengt Hurtig (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v) Gudrun Schyman (v) Eva Zetterberg (v)