De förebyggande åtgärderna vid kroniska sjukdomar
och funktionshinder för att förhindra allvarliga
försämringar är mycket viktiga. För den enskilde är de
viktiga för en bibehållen livskvalitet, samtidigt vet vi även
att det för samhället är en mycket lönsam affär.
Exempelvis har Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) i en studie från 1992 kunnat
påvisa mycket intressanta möjliga samhällsekonomiska
vinster vid screening av näthinneskador hos diabetiker.
SBU pekar i sin rapport på att kvoten samhällsekonomisk
nytta/kostnader vid en screening av ögonbottnarna hos
samtliga insulinbehandlade diabetiker typ 1 är 16,2. Den
totala samhällsekonomiska vinsten utgör alltså 16,2 gånger
den gjorda investeringen i form av screening och
behandling. Vinsten hos insulinbehandlade diabetiker typ 2
var lägre men innebär ändå 5,8 gånger den insatta
investeringen.
På samma sätt kan man påvisa samhällsekonomiska
vinster när det gäller att förebygga svårläkta sår och
gangrän hos diabetiker. Enligt Socialstyrelsens
fotvårdsutredning amputerades 1986 1.315 fötter och
underben på diabetiker i Sverige. En sådan amputation för
med sig stora kostnader i form av sjukvård, rehabilitering,
sjukskrivning, social hemhjälp etc. Enbart det kirurgiska
ingreppet, sjukhusvård före och efter operationen samt
proteskostnaden uppskattas i dag till cirka 200 000 kronor
per ingrepp. Därtill tillkommer övriga kostnader som det
försämrade tillståndet innebär.
Samtidigt visar studier i såväl Umeå som Kisa att med
en bra förebyggande fotvård hos diabetiker kan man sänka
antalet amputationer under en femårsperiod med 80
procent. Förutom att de här exemplen visar vilka
möjligheter samhället har att spara stora samhällskostnader
undviker sådana här åtgärder stora mänskliga lidanden och
bidrar till en förhöjd livskvalitet hos en stor grupp
människor.
Problemet att kunna utveckla en god medicinsk
prevention är att investeringarna i form av förebyggande
vård drabbar en huvudman, företrädesvis
sjukvårdshuvudmannen, medan vinsterna i form av
minskad förtidspensionering, minskad social hemhjälp och
längre tid i produktionen tillkommer annan, företrädesvis
socialförsäkringssystemet. En förutsättning för att detta
skall kunna lösas är därför att en överföring av medel
riktade till förebyggande vård av typ som här beskrivs görs.
Denna överföring av medel bör därför ske inom ramen för
överenskommelsen om ersättningar från staten till
sjukvårdshuvudmännen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förebyggande vård för
diabetiker.
Stockholm den 21 januari 1993
Lotta Edholm (fp)
Lars Sundin (fp)